Författare: Alexandra Bracken
Förlag: Hyperion
Rec-ex/Vinst/Gåva: Gåva
Sidor: 486
Serie: Passenger #1
Utläst: 28/2-16
Bokens första mening: As they ascended, retreating farther from the winding trails that marked the way to nearby villages, the world opened to him in its purest form: silent, ancient, mysterious.
Handling:
passage, n.
i. A brief section of musik composed of a series of notes and flourishes.
ii. A journey by water; a voyage.
iii. The transition from one place to another, across space and time.
In one devastating night, violin prodigy Etta Spencer loses everything she knows and loves. Thrust into an unfamiliar world by a stranger with a dangerous agenda, Etta is certain of only one thing: she has traveled not just miles but years from home. And she's inherited a legacy she knows nothing about from a family exictence she's never heard of. Until now.
Nicholas Carter is content with his life at sea, free from the Ironwoods - a powerful family in the colonies - and the servitude he's known at their hands. But with the arrival of an unusual passenger on his ship comes the insistent pull of the past that he can't escape and the family that won't let him go so easily. Now the Ironwoods are searching for a stolen object of untold value, one that believe only Etta, Nocholas' passenger, can find. in order to protect her, he must ensure she brings it back to them - whether she wants to or not.
Together, Etta and Nicholas embark on a perilous journey across centuries and continents, piecing together clues left behind by the traveler who will do anything to keep the object out of the Ironwoods' grasp. But as they get closer to the truth of their search, and the deadly game the Ironwoods are playing, treacherous forces threaten to separate Etta not only from Nicholas but from her path home... forever.
Min åsikt:
Jag hade inga höga förväntningar på boken mer än att den verkade bra, har väldigt fint omslag och i princip alla som läst boken tycker att den är jättebra.
Så jag började läsa boken förra månaden och kunde inte fortsätta eftersom jag först var tvungen att läsa klart en bok som jag påbörjade innan Passenger. Boken var lite seg i början, men jag såg förbi den delen eftersom boken är så vackert skriven. Författaren beskriver omgivningen genom Etta's och Nicholas ögon så perfekt. Även Etta och Nicholas tankar och känslor får denna boken till att blir så verklig den kan bli, man dras in i boken och dess handling och karaktärerna kommer till liv. Och jag älskar verkligen den romantiska relationen som Etta och Nicholas bygger upp genom hela boken.
Eftersom jag inte hängde med så mycket i början av boken, kom jag till en punkt längre fram då jag var tvungen att läsa om det första kapitlet för att hänga med ännu mer. Detta är en bok som man måste läsa om en gång till för att helt få grepp om den.
Passenger är den första boken som verkligen fascinerar mig när det kommer till tidsresor. Författaren har verkligen tänkt igenom allt och skapat en fantastisk ny värld som tar tidsresandet till en helt ny nivå.
Genom hela boken får man som läsare följa två karaktärers perspektiv; Etta som inte vet någonting om tidsresor eller alla regler som finns inom ämnet och Nicholas som har alla erfarenheter man kan tänkas behöva. Att följa två olika karaktärers perspektiv gör att man som läsare får en mer inblick både i tidsresandet och ovetande om tidsresor. Det enda jag saknar är fler kapitel med Nicholas perspektiv, eftersom man mest fick följa Etta. Och jag måste bara kommentera att kapitlen i boken är för långa, vilket även gjorde att jag inte blev så sugen på att läsa, det tog sin tid.
Ettas relation till sin mor är väldigt ytlig, de är inte precis den mest kärleksfullaste relationen mellan en mor och en dotter. Men det fanns några fåtal fina minnen de hade tillsammans, trots att det inte fanns många.
Slutet av boken kom verkligen som en chock, tror inte någon hade förväntat sig det som hände och jag hoppas att det löser sig i näst del av serien. Med andra ord sagt: Jag längtar tills nästa bok kommer ut!
Citat:
"How do you fight against a mountain? How do you move it when you don't even have a shovel?"
"Maybe you don't have to move it," Etta said, folding the gown over the lid of the trunk. "Maybe you have to climb it."
Betyg: 4.1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar