Titel: The Alloy of Law
Författare: Brandon Sanderson
Förlag: Gollancz
Rec-ex/vinst/gåva: Nej
Sidor: 332
Serie: #4 i Mistborn
Utläst: 3/5-15
Bokens första mening: Wax crept along the ragged fence in a crouch, his boots scraping the dry ground.
Handling:
The three hundred years since the events of Mistborn have shaped Scadrial. Ever taller towers race for the clouds, railways as well as canals criss-cross the land. But this is still a land of magic.
Kelsier, Vin, Elend, Sazed, Spook, and the rest may be part of history - or religion - but even as science reaches new heights, the old magics of Allomancy and Feruchemy still have a role in this reborn world. In the Roughs, the wilds beyond the cities, magic is a crucial tool for the brave men and women attempting to establish order and justice. One such as Waxillium Ladrian.
After twenty years in the Roughs, Wax has been forced by family tragedy to return to the metropolis of Elendel. He must assume the duties and dignity incumbent upon the head of a noble house. Or so he thinks, until he learns the hard way that the mansions and elegant tree-lined streets of the city can be even more dangerous than the open plains.
Min åsikt:
Väldigt intressant och kul att se hur saker har förändrats och utvecklats sedan de första tre Mistborn-böckerna. Legenderna om Vin och Elend finns kvar och har blivit till flera religioner. Survivorism, kallas den nutida Church of the Survivor. Pathism är en annan religion där de ber till Harmony och bär öronhänge på sig för att kunna kommunicera med Harmony, detta är även något som Wax gör flera gånger under handlingen. Jag tycker även att det är kul när de "svär" för då använder de ord som exempelvis "by the Survivor" och "Harmony". Sedan var det även kul att se de nya kartorna i början av boken där staden som sagt är döpt till Elendel efter Elend men sedan finns det också gator som är döpta efter tidigare karaktärer. Exempelvis Cett Mansion och Demoux Promenade, tyckte det var kul att se.
Allomancy och Feruchemy finns fortfarande, såklart, men nu är det inte Mistborn man pratar om utan Twinborn, de som är födda med både Allomancy och Feruchemy. Huvudkaraktären, Wax, är en twinborn. Dock har jag inte riktigt fått kläm på hur det funkar med varje metall beroende på vad karaktären och dessutom finns det nya metaller här som de har hittat. Det finns i alla fall en ny förmåga, där de kan skapa tidsbubblor som antingen snabbar på tiden eller saktar ner den och det tyckte jag var riktigt häftigt.
Förutom att jag gillar den här nya världen och religionerna så tycker jag även om karaktärerna, och jag har redan mina favoriter. Waxillium eller Wax tycker jag om, han är ju trots allt huvudkaraktären men min favoritkaraktär är Wax's arbetskompis Wayne. Jag absolut älskar Wayne och hans unika intresse för hattar och att han samlar på sig dialekter, tycker jag är väldigt roligt. Wayne har även en humor som jag älskar, tycker om när det finns lite roligare karaktärer med ibland, det kan verkligen lyfta upp boken för mig. Min favoritscen är när Wayne ska förhöra två fångar från the Vanishers och det är hur intressant och kul som helst att se hur han lurar dem till att avslöja saker, samtidigt som de inte själva är medvetna om att de avslöjar något, väldigt skickligt.
Har du inte läst den här boken men har läst de andra tre böckerna i Mistborn, så tycker jag att du absolut borde göra det. Detta är en rolig och snabb läsning och de är väldigt intressant att se hur saker har utvecklats.
Quote:
He turned to her. "You are inexperienced. So was I, once. So is every man. The measure of a person is not how much they have lived. It is not how easily they jump at a noise or how quick they are to show emotion. It's in how they make use of what life has shown them."
Betyg: 5/5
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Andra böcker i serien:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar