Daniella recenserar: Passenger

Titel: Passenger
Författare: Alexandra Bracken
Förlag: Hyperion
Rec-ex/Vinst/Gåva: Gåva
Sidor: 486
Serie: Passenger #1
Utläst: 28/2-16





Bokens första mening: As they ascended, retreating farther from the winding trails that marked the way to nearby villages, the world opened to him in its purest form: silent, ancient, mysterious.

Handling:
passage, n.
i. A brief section of musik composed of a series of notes and flourishes.
ii. A journey by water; a voyage.
iii. The transition from one place to another, across space and time.
  In one devastating night, violin prodigy Etta Spencer loses everything she knows and loves. Thrust into an unfamiliar world by a stranger with a dangerous agenda, Etta is certain of only one thing: she has traveled not just miles but years from home. And she's inherited a legacy she knows nothing about from a family exictence she's never heard of. Until now.
  Nicholas Carter is content with his life at sea, free from the Ironwoods - a powerful family in the colonies - and the servitude he's known at their hands. But with the arrival of an unusual passenger on his ship comes the insistent pull of the past that he can't escape and the family that won't let him go so easily. Now the Ironwoods are searching for a stolen object of untold value, one that believe only Etta, Nocholas' passenger, can find. in order to protect her, he must ensure she brings it back to them - whether she wants to or not.
  Together, Etta and Nicholas embark on a perilous journey across centuries and continents, piecing together clues left behind by the traveler who will do anything to keep the object out of the Ironwoods' grasp. But as they get closer to the truth of their search, and the deadly game the Ironwoods are playing, treacherous forces threaten to separate Etta not only from Nicholas but from her path home... forever.

Min åsikt:
Jag hade inga höga förväntningar på boken mer än att den verkade bra, har väldigt fint omslag och i princip alla som läst boken tycker att den är jättebra.
  Så jag började läsa boken förra månaden och kunde inte fortsätta eftersom jag först var tvungen att läsa klart en bok som jag påbörjade innan Passenger. Boken var lite seg i början, men jag såg förbi den delen eftersom boken är så vackert skriven. Författaren beskriver omgivningen genom Etta's och Nicholas ögon så perfekt. Även Etta och Nicholas tankar och känslor får denna boken till att blir så verklig den kan bli, man dras in i boken och dess handling och karaktärerna kommer till liv. Och jag älskar verkligen den romantiska relationen som Etta och Nicholas bygger upp genom hela boken.
  Eftersom jag inte hängde med så mycket i början av boken, kom jag till en punkt längre fram då jag var tvungen att läsa om det första kapitlet för att hänga med ännu mer. Detta är en bok som man måste läsa om en gång till för att helt få grepp om den.
  Passenger är den första boken som verkligen fascinerar mig när det kommer till tidsresor. Författaren har verkligen tänkt igenom allt och skapat en fantastisk ny värld som tar tidsresandet till en helt ny nivå.
  Genom hela boken får man som läsare följa två karaktärers perspektiv; Etta som inte vet någonting om tidsresor eller alla regler som finns inom ämnet och Nicholas som har alla erfarenheter man kan tänkas behöva. Att följa två olika karaktärers perspektiv gör att man som läsare får en mer inblick både i tidsresandet och ovetande om tidsresor. Det enda jag saknar är fler kapitel med Nicholas perspektiv, eftersom man mest fick följa Etta. Och jag måste bara kommentera att kapitlen i boken är för långa, vilket även gjorde att jag inte blev så sugen på att läsa, det tog sin tid.
  Ettas relation till sin mor är väldigt ytlig, de är inte precis den mest kärleksfullaste relationen mellan en mor och en dotter. Men det fanns några fåtal fina minnen de hade tillsammans, trots att det inte fanns många.
  Slutet av boken kom verkligen som en chock, tror inte någon hade förväntat sig det som hände och jag hoppas att det löser sig i näst del av serien. Med andra ord sagt: Jag längtar tills nästa bok kommer ut!

Citat:
"How do you fight against a mountain? How do you move it when you don't even have a shovel?"
"Maybe you don't have to move it," Etta said, folding the gown over the lid of the trunk. "Maybe you have to climb it."

Betyg: 4.1

Daniella recenserar: TimeRiders

Titel: Time Riders
Författare: Alex Scarrow
Förlag: Buster Nordic
Rec-ex/Vinst/Present: Present
Sidor: 430
Serie: TimeRiders #1
Utläst: 27/12-15





Bokens första mening: "Är det någon här på däck E?" skrek Liam O'Conor.

Handling:
Liam O'Conor skulle ha dött till havs 1912
Maddy Carter skulle dött på ett flygplan 2010
Sal Vikram skulle ha dött i en eldsvåda 2026
  Men bara några ögonblick innan döden skulle inträffa, dök någon upp på ett mystiskt sätt och sa: "Ta min hand..."
  Men Liam, Maddy och Sal blev inte räddade. De blev rekryterade av en byrå som ingen känner till och som bara har ett enda mål - att rätta till felaktig historia. För det går att resa i tiden, och det finns personer som vill färdas bakåt i tiden och förändra det förflutna.
  TimeRiders finns för att skydda oss. För att hindra tidsresandet från att förstöra världen...

Min åsikt:
Boken börjar riktigt bra och intressant, då man får följa Foster när han hämtar de tre kandidaterna både från framtiden och dåtiden.
  Liam blir räddad av Foster från det sjunkande skeppet Titanic och blir förd genom tiden till New York 2001. Igenom hela boken har Liam mycket att komma ikapp med, vad gäller teknologin och historiska händelser m.m. Liam blir en underhållande karaktär i sitt ovetande angående vad prylar är för något vilket gör att han sticker ut ur mängden och har det inte så lätt för att smälta in.
  Maddy blir räddad av Foster från ett plan som vilken sekund som helst höll på att störta. Även hon blir förd till tiden New York år 2001.
  Sal blir även hon räddad av Foster ifrån en eldsvåda och förd bakåt i tiden till 2001. Jag tycker dock att man inte fick reda på så mycket om framtiden i boken. Vi vet att Liam inte hänger med så mycket, eftersom han åket långt in i framtiden. Däremot så är det mycket svårare för en författare att skapa en alternativ framtid, samt för karaktären Sal att diskutera kring hur den var. Kanske vi får veta mer om den mystiska framtiden som Sal levde i, i nästa del av serien.
  Förutom dessa fyra karaktärer så finns det även en människorobot som heter Bob. Även han är underhållande eftersom han beter sig som en robot men inte ser ut som en. T.ex. så säger han negativ istället för nej m.m. Han är mycket strikt och begränsad eftersom han bara har ett chip i hjärnan som säger fakta. Bob växer genom bokens gång och mot slutet börjar han visa en mjukare sida av sig själv. En sida där han känner vissa känslor, men han vill dock inte visa denna sidan för andra.
  Jag trodde handlingen i boken skulle vara annorlunda. Mesta delen av boken utspelar sig i det förflutna under andra världskriget då en man som heter Kramer reser från 2066 och bakåt till Hitlers tid. Kramer vill förändra framtiden, men gör bara allt värre, vilket inte var hans avsikt. Även Liam och Bob reser bakåt i tiden och sedan får de svårigheter att komma tillbaka till 2001. Mer än hälften av boken handlar om att de ska lyckas få tillbaks sina kamrater till deras tid. De misslyckas om och om igen och de tröttnar jag som läsare på, allt ser hopplöst ut genom nästan hela boken.
  Såklart så lyckas de komma tillbaka och rätta till framtiden igen, dock så tar det en väldigt lång tid och många försök. Jag tror att jag tänker fortsätta följa serien så gott det går och jag ska köpa den andra boken så snart som möjligt.

Betyg: 3.6
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Andra böcker i serien:

Daniella recenserar: Spökstaden

Titel: Spökstaden
Författare: Ransom Riggs
Förlag: Rabén & Sjögren
Rec-ex/Vinst/Present: Nej
Sidor: 430
Serie: #2 Miss Peregrines hem för besynnerliga barn
Utläst: 18/9-15







Bokens första mening: Vi rodde ut från hamnen, förbi guppande jollar som blödde rost från fogarna, förbi tysta sjöfåglar som satt i högtidliga församlingar bland havstulpanerna på resterna av sjunkna bryggor, förbi fiskare som sänkte sina nät och stirrade när vi kom glidande, osäkra på om vi var verkliga eller inbillade.

Handling:
Fortsättningen på Miss Peregrines hem för besynnerliga barn tar vid där den första boken slutar.

Efter att ha klarat sig från Miss Peregrines ö, flyr Jacob med sina nya vänner till den märkliga staden London. Där träffar de en farlig galning som heter Caul. Han visar sig vara bror till Miss Peregine och han är ute efter barnens krafter. Jacob är den enda som kan rädda sina vänner från en säker död.

Precis som den första boken är Spökstaden full av spöklika foton som författaren har hittat hos olika samlare. Spökstaden är en besynnerlig historia med märkliga foton, ett äventyr som kan läsas av alla från 12 år och upp.

Mån åsikt:
Jag hade inga höga förväntningar på Spökstaden, dock så visste jag, innan jag började läsa, att Spökstaden sägs vara bättre. Och det var den verkligen!
Det hände någonting nästan hela tiden och där var många aha-upplevelser samt chockerande nyheter och mysterier. Boken slutar väldigt intressant!
  Jag gillar när det finns ett udda element i böcker och det hela blir mer intressant med kusliga bilder. Precis som den första så har alla böcker i serien gamla bilder och det är alltid kul och spännande och se vilka bilder som kommer härnäst. Ransom Riggs böcker är väldigt speciella och unika. Jag gillar serien och ser mycket framemot att få läsa nästa bok med nya bilder och allt. Det ska bli så spännande att få reda på hur serien slutar. Längtar!!! =)

Betyg: 4/5
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Andra böcker i serien:

Daniella recenserar: Dimensioner

Titel: Dimensioner
Författare: Sofie Berthet
Förlag: Modernista
Rec-ex/Vinst/Present: Rec-ex
Sidor: 401
Serie: #1 Nova-Trilogin
Utläst: 22/9-15







Bokens första mening: Jag stod ute på heden när jag såg henne första gången.

Handling:
Sjuttonåriga Nova lever ett helt vanligt liv i en liten ort på den skånska sydkusten. Tills hon träffar Alex - då förändras allt. Han är inte som någon annan, och Nova faller handlöst.
  Men så kommer chocken: Nova får veta att Alex är från framtiden, och att resor mellan dimensionerna - tidsresor- är mökliga. Nova får dessutom reda på att hon är den första människan i historien med förmågan att förflytta sig i tiden. Det öppnar magiska dörrar: Hon får uppleva saker som ingen annan upplevt, saker hon aldrig kunnat drömma om.
  Men Novas förmåga utgör också ett förödande hot mot det strikt uppdelade framtidssamhället. Något som gör henne till måltavla för mäktiga krafter...

Min åsikt:
Vilken besvikelse denna boken var! Efter halva boken ville jag bara ge upp och slänga den i väggen, men jag fortsatte trots allt. Och hela tiden när jag var på vippen att gilla den, så hände något löjligt eller inget alls.
  Jag kan börja med de positiva sakerna. Jag älskar hur författaren beskriver saker så in i detalj och det fångar läsaren. Författaren gör det enkelt för läsaren att följa med på ett harmoniskt och trivsamt sätt. När det väl händer saker i boken så glömmer man allt det negativa med den, dock så händer det inte saker ofta.
  Jag gillar verkligen karaktärerna och deras egna sätt att prata från framtiden. Omslaget på boken är också jättefint och det är i princip allt det positiva med boken. Jag störde mig på att karaktärerna i början av boken bråkade om vem som skulle berätta vad, för Nova och sedan blev karaktärerna sura när de inte fick berätta det de ville, lite barnsligt beteende.
  De första 150 sidorna är fyllda med romantik (lika så resten av boken), vilket jag gillade till en början, men det blir lite tröttsamt efter ett tag när man bara väntar på att något ska hända. För boken handlar trots allt om tidresor, dock så försvann detta temat ibland och jag hade velat ha mer av det.
  Dimensioner är ingen bladvändare och det kommer inga chockerande nyheter/svar från karaktärerna, man vet vad som kommer att hända, den är förutsägbar. Och när man väl får svar på huvudfrågan, så visar det sig vara något löjligt. [Spoiler] Det vill säga; det boken kretsar kring, varför Nova är i fara och behöver beskyddas är för att hon ska födda barn!?! Här lade jag bara ner boken och fokuserade på att sova istället. Det är en löjlig förklaring till berättelsen. [Spoiler]Ifall de onda fick tag på Nova skulle de på något sätt få henne till att födda ett barn och då skulle framtiden vara osäker!?!
Aja, jag tror inte jag kommer att fortsätta följa bok-serien. Det är ingen spännande bok, snarare en drama. Den hade kunnat vara mer fartfylld och spännande, men nu är den inte det och det ogillar jag.

Betyg: 2/5
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Daniellas recenserar: Miss Peregrine's Home or Peculiar Children: The Graphic Novel

Titel: Miss Peregrine's Home for Peculiar Children: The Graphic Novel
Författare: Ransom Riggs
Illustratör: Cassandra Jean
Förlag: Yen Press
Rec-ex/Vinst/Present: Nej
Sidor: 272
Serie: #1 Miss Peregrine's Peculiar Children
Utläst: 15/9-15





Bokens första mening: Growing up, grandpa Portman was the most fascinating person i knew, and I begged him to regale me with stories whenever I saw him.

Handling:
When Jacob Portman was a boy, his grandfather regaled him with stories of his fantastic life at Miss Peregrine's home during the Second World War, even sharing photos of the remarkable children with whom he resided. As Jacob grew up, though, he decided that these photos were obvious fakes, simple forgeries designed to stir his youthful imagination. Or were they...?
  Following his grandfather's death - a scene Jacob literally couldn't believe with his own eyes - the sixteen-year-old boy embarks on a mission to disentangle fact from fiction in his grandfather's tall tales. But even his grandfather's elaborate yarns couldn't prepare Jacob for the eccentricities he will discover at Miss Peregrine's Home for Peculiar Children!

Min åsikt:
Det var ett par år sedan jag läste den första boken och därför har jag glömt det mesta. Så min tanke var att läsa den grafiska novellen innan jag ger mig på den andra boken så att jag kommer ikapp igen, där var så mycket jag glömt. Och sedan såg jag också att jag inte har recenserat den första boken på bloggen, så jag slår två flugor i en smäll istället och kommenterar lite om båda.
  När jag köpte boken för ett par år sedan så förväntade jag mig en lite läskig och obehaglig bok med massa underliga bilder i. Men det visade sig att det var raka motsatsen till vad jag trott. Boken var en besvikelse och jag har hört att nästa bok ska vara så mycket bättre. Istället var boken romantisk (om jag minns rätt!) och fylld med fantasifulla varelser. Men jag gillade ändå det lilla underliga med boken; bilderna! Så jag var inte så taggad med att läsa nästa bok, men nu ska jag ge mig på den och läsa ut den.
  Den grafiska novellen är fylld med jättefina illustrationer. Det var väldigt smart att ändra illustrationerna från svart/vit till färg efter att Jacob tar sig över gränsen. Och jag älskar när grafiska noveller är i färg, det blir så vackert. Det måste även ha varit svårt för författaren att förkorta ner sin bok till en grafisk novell och ändå lyckas få med allt det viktiga. Visst vissa sidor var fyllda med text och pratbubblor med det är bara för att man inte ska missa någon viktig information och jag tyckte att författaren gjorde ett bra jobb!
  Det tog ett tag för mig att ge mig på och köpa boken, eftersom grafiska noveller är rätt så dyra. Men jag visste att jag någon gång skulle köpa den. Jag blev så glad när jag fick veta att det kommer en till av nästa bok, samt att jag fick ett smakprov =), ser mycket framemot den!

Betyg: 4/5
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Andra böcker i serien:

Rebecca recenserar: Främlingen

Titel: Främlingen
Författare: Diana Gabaldon
Förlag: Bookmark Förlag
Rec-ex/vinst/gåva: Nej
Sidor: 735
Serie: Outlander #1
Utläst: 15/12-14






Bokens första mening: Vid första anblicken var det ingen trolig plats för försvinnanden.

Handling:
Den första tidsresan.
Andra världskriget är över och Claire Randall och hennes man reser till Skottland för att lära känna varandra igen efter krigsårens påtvingade separation. Vid en utflykt till häxringen Craigh na Dun hemsöks Claire av magiska krafter - som ett viljelöst offer dras hon in i en klyfta i stenformationerna.
   Tidsresan har börjat. Året är nu 1743. Claire är en främling i en oförsonlig tid. De skotska klanerna kämpar ett blodigt frihetskrig mot den engelska kungamakten. Claire misstänks vara engelsk spion och tas till fånga av klanen MscKenzie. Hon möter nu Jamie Fraser som blir hennes beskyddare och älskare. Mellan dem växer en passion som är starkare än tid och rum. Claire inser att Jamie är mannen hon väntat på i hela sitt liv. Med fruktan ser hon fram mot den stund då hon måste välja mellan honom och att återvända till sin egen tid...

Min åsikt:
Boken levde inte riktigt upp till mina förväntningar men den var ändå väldigt bra.
   Till att börja med så är det väldigt mycket beskrivningar i boken, men sedan är den också över 700 sidor lång, så långa beskrivningar är att vänta sig. Men jag har inget emot det, ibland tycker jag om att läsa sådana här tegelstenar och ibland vill jag läsa lättare, kortare, böcker.
    Huvudkaraktären Claire fick jag lite delade meningar om i boken, dels tycker jag om henne då hon verkar vara en smart person och med stor passion för andras välbefinnande, dels gör hon några dumma val i boken som jag irriterade mig på. Trots det så är hon en väldigt stark karaktär och jag tyckte, redan innan jag började läsa, om tanken på att sätta en "nutida" karaktär tvåhundra år bakåt i tiden. Speciellt då Claires kunnande säger emot vad man trodde på den tiden, bland annat om hur man behandlade sjuka.
   Boken väckte också upp starka känslor, på grund av olika händelser, som bland annat handlade om dåtidens syn på rätt och fel. Det vill säga att kvinnan inte hade så mycket att säga till om och den gifta kvinnan skulle göra som mannen sade annars kunde det, som här, leda till bestraffningar. Och just den biten hade jag lite svårt för att läsa då det var straff som bland annat förnedrade kvinnan och eftersom Claire är en så stark person så kunde hon inte alltid göra som Jamie Fraser sade eller som han ville. Till och från i handlingen så kom jag också på mig själv med att jag inte kunde sluta läsa eller lägga ifrån mig boken eftersom det var spännande att se hur Claire skulle klara sig när misstankarna mot henne som spion blev allt mer påfrestande. En stor del av handlingen innehöll också sex och ibland kände jag att det blev det lite för mycket fokus på enbart det istället för att dem, när de var ute och reste, skulle kunna ta sig säkra fram dit dem skulle. Vilket också här ledde till att dem försatte sig själva i fara.
   Trots detta så gillar jag boken som helhet och jag kan inte motstå att läsa de resterande delarna i serien, eftersom jag nu köpt hem nästan alla delarna.
   Slutligen vill jag bara påpeka att jag älskar dessa nya omslagen, jag hade länge vetat att jag ville läsa böckerna men jag tyckte inte riktigt om de gamla omslagen så glad blev jag när jag hittade dessa jubileumsutgåvorna.

Betyg: 4/5
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Andra böcker i serien:

Recension: Smaragdgrön

Titel: Smaragdgrön (org. Smaragdgrün)
Författare: Kerstin Gier
Förlag: Bonnier Carlsen
Rec-ex/vinst/present: Nej
Sidor: 479
Serie: #3 i Ädelstens-trilogin
Utläst: 20/2-14






Bokens första mening: "Det där kommer att bli ett fult ärr", sade läkaren utan att lyfta på huvudet.

Handling:
Spänningen stegras, intrigens trådar möts och blir till en vacker väv. Allt som verkat mystiskt i de två tidigare delarna får nu sin förklaring, men blir slutet verkligen gott?
  Gideon säger att han fortfarande tycker om Gwendolyn, men frågar istället om de kunde vara vänner! Inte precis den utveckling Gwendolyn hoppats på.

Vad jag tycker:
Jag gillar verkligen den här serien, den är så mysig och lätt att läsa. Jag gillar fortfarande Xemerius och alla andra spöken/demoner som Gwendolyn kan se. Xemerius är sarkastisk med alla sina kommentarer han slänger ut, samtidigt som det lilla pojkspöket (glömt hans namn) är så gullig. Jag hade också velat prata med små gulliga spöken!
I alla fall, äntligen får man svar på flera av de frågor som dykt upp tidigare under seriens gång. Det fanns även stunder då jag inte kunde fatta vad som verkligen hände. Spoilers.. (Som när jag fick reda på att Gwendolyn egentligen är dotter till Lucy och Paul som försvann med en av kronograferna. Och sedan hade jag glömt bort att de tidigare träffat på sig själva här och var och äntligen fick man se vad som egentligen hände när Gideon slog till sig själv, som tidigare var arg på Gwendolyn för det, samt när Gwendolyn dök upp och såg hur hon kysste Gideon osv.) Riktigt kul att äntligen få det klart för sig!
I övrigt tyckte jag kanske att slutet var lite för kort och jag hade gärna sett att boken blivit över 500 sidor lång då jag tycker att det slutade lite tvärt. Men med det sagt så är jag lite ledsen över att serien faktiskt är slut nu, att jag inte mer får läsa om Gwendolyn och Gideon och deras spännande tidsresor. Jag är glad att jag läst serien i alla fall och detta är en av få serier som jag faktiskt läst klart, än så länge.

Betyg: 4/5
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Andra böcker i serien:

Recension: Safirblå

Titel: Safirblå (org. Saphirblau)
Författare: Kerstin Gier
Förlag: Bonnier Carlsen
Rec-ex/vinst/present: Rec-ex från förlaget!
Sidor: 393
Serie: #2 i Ädelstens-trilogin
Utläst: 26/9-13






Bokens första mening: Gränderna var mörka i Southwark, mörka och ensamma.

Handling:
Väktarnas hemliga ordenssällskap vill att Gwendolyn och Gideon hämtar blod från andra tidsresenärer, men de verkar ha dolda motiv. Ska hon gå dem till mötes eller... Så möter hon sin morfar när han var ung, och tillsammans börjar de smida egna planer!

Vad jag tycker om boken:
Det var ett tag sedan jag läste Rubinröd så lite hade jag glömt men det mesta kom tillbaks till mig igen efterhand som jag läste denna. Jag tyckte verkligen att Rubinröd var bra och denna kändes minst lika bra! Jag älskar hur handlingen utspelar sig att de fortfarande håller fast vid att Charlotte är sur på Gwendolyn för att hon skulle vara rubinen egentligen. Det är också väldigt roligt och spännande hur de sedan lär Gwendolyn allt det som hon missat under sin uppväxt. Hur hon ska prata under en viss tid, hur man klädde sig, uppförde sig, vilka händelser som är mest viktiga den tiden. Det är väldigt intressant och spännande! En karaktär som jag dessutom tycker piffar upp stämningen i boken är gargoylen Xemerius, älskar verkligen när lustiga varelser dyker upp och gör det hela mycket roligare!
En fantastiskt bra uppföljare på Rubinröd, kort sagt! Jag är väldigt spänd på att se hur sista delen blir i Ädelstens-trilogin!

Betyg: 5/5
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Andra böcker i serien: