Recension: En man som heter Ove

Titel: En man som heter Ove
Författare: Fredrik Backman
Förlag: Forum
Rec-ex/vinst/present: Nej
Sidor: 347
Serie: Nej
Utläst: 30/10-13





Bokens första mening: Ove är 59 år gammal.

Handling:
Ove är 59. Han kör Saab. Trots att han avsattes som bostadsrättsföreningens ordförande för flera år sedan (i det som Ove själv bara minns som "statskuppen") är han fortfarande kvarterets vresige ordningsman.
 Men när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtvärmande historia om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden.

Vad jag tycker om boken:
Det går inte att inte gilla Ove. Trots sin lite tjuriga personlighet finns det ändå glimtar i honom som gör att man fattar tycke för honom ganska så direkt. Redan i första kapitlet när Ove ska handla en Ipad, men har ingen aning om vad fan det är för något mer än att det "typ är som en data", fastnade jag. Boken är väldigt lätt att ta sig igenom och det finns både stunder för skratt som för gråt. Den här boken rör verkligen om bland känslorna. Jag älskar karaktären Ove på grund av hans väldigt starka personlighet. Han tycker att alla borde förstå att man minsann inte kan köra i hans kvarter eftersom skylten utanför klart och tydligt säger så. Och då borde ju alla andra också förstå det, men icke, hans nyinflyttade grannar visar sig bli till ett stort problem. Eller?
Jag rekommenderar alla starkt att läsa denna då det verkligen är en hyllvärmare! Den är också en bra present till såväl killar som tjejer, själv gav jag denna boken till min pappa i födelsedagspresent.

Betyg: 5/5
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Fler böcker av författaren: