Titel: Den Unga Eliten
Författare: Marie Lu
Förlag: Modernista
Rec-ex/vinst/gåva: Rec-ex från Modernista
Sidor: 306
Serie: #1 i Den Unga Eliten
Utläst: 10/4-15
Bokens första mening: I morgon bitti ska jag dö.
Handling:
Adelina Amouteru överlevde blodfebern. För ett årtionde sedan svepte denna dödliga sjukdom över hennes land. De flesta som smittades dog, medan de barn som överlevde blev märkta av sjukdomen på egendomliga sätt och började kallas för
malfetto.
Adelinas svarta hår blev silverfärgat, hennes ögonbryn blonda, och hon har bara ett ärr där hennes vänstra öga en gång satt. Hennes pappa ser henne som ett olycksbarn som förstör familjens goda namn och står i vägen för deras framgång.
Men några av de som överlevt febern sägs ha mystiska och kraftfulla förmågor, och även om deras identiteter förblir hemliga har de kommit att kallas
Den unga eliten.
Teren Santoro är ledare för en organisation vars uppgift det är att leta upp dessa personer och förgöra dem innan de kan förgöra nationen. Enzo Valenziano är medlem i
Dolksällskapet, en hemlig sammanslutning som letar upp andra inom
Den unga eliten innan Santoro hittar dem. Men när dessa två konfronteras med Adelina möter de krafter som de aldrig tidigare skådat…
Adelina har egenskaper som inte är av denna värld. Hon har också ett hämndlystet mörker i sitt hjärta. Och ett begär att krossa alla som vågar trotsa henne.
Min åsikt:
Jag började läsa den här boken med väldigt höga förväntningar. Och det visste jag om, jag hade kollat runt lite vad andra personer gav den här boken för betyg och såg även på goodreads att många gav den här boken toppbetyg. Jag visste redan då att jag på ett eller annat sätt skulle bli besviken så jag får väl skylla mig själv lite. Nästan alla gånger då jag har väldigt höga förväntningar på böcker så blir jag besviken och så även här.
Jag trodde att den här boken skulle bjuda på väldigt mycket action och med en handling som var spännande från början till slutet men så var det ju inte riktigt. Action var väl något av det som jag saknade mest även om den inte var helt frånvarande i boken så var det inte så mycket som jag hade önskat. Och det är väl mest det som jag blev besviken på. Spänningen i boken, kände jag, byggdes upp allteftersom handlingen fortgick och jag fastnade därför inte för boken förrän efter ett tag och redan där tror jag att mina förväntningar på något vis raserades så därför kände jag att jag behövde ta en liten paus med boken. Men boken var trots detta bra, jag vill inte att du ska misstolka nu och tro att boken är dålig, för det är den verkligen inte utan detta berodde helt på att jag redan förstört det för mig själv innan jag ens påbörjade boken. Det som jag älskade med boken var karaktärerna och relationen mellan Adelina och hennes syster som utvecklade sig mer och mer i handlingen och jag älskade också att vissa hemligheter avslöjades i slutet.
I övrigt så tycker jag att det var en okej bok det är bara synd att jag hade höga förväntningar. Jag tycker annars att boken följer Marie Lus standard av böcker. Hon brukar ha ett omfång på 300 sidor och trots detta ändå få med så mycket i handlingen och det var något som gjorde att jag först började gillade hennes böcker och detta är något som jag än i dag beundrar.
Jag hoppas dock och att detta endast var "lugnet före stormen" och att det händer mer i nästkommande böcker, ja, jag börjar väl redan nu bygga upp mina förhoppningar ännu mer inför hennes andra bok men jag har lovat mig själv att inte gå in med för höga förväntningar inför andra boken.
Quote: "Vi är systrar. Trots allt som vi har gått igenom och allt som vi har emot varandra, är vi systrar tills döden skiljer oss åt."
Betyg: 4/5
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Andra böcker i serien:
 |
| Eng utg. 6/10-15 |
Andra böcker av författaren:
.jpg)
.jpg)
