Recension: Samlingen

Titel: Samlingen
Författare: Petrus Dahlin & Lars Johansson
Förlag: rabén&sjögren
Rec-ex/vinst/present: Recensionsexemplar 
Sidor: 446
Serie: #2 i The World of Voodoo
Utläst: 8/9-13






Bokens första mening: Smärtan gjorde att han knappt kunde stå rakt.

Handling:
"Det blev kolsvart i badrummet när hon blåste ut det sista ljuset. Hon fyllde lungorna med så mycket luft hon bara kunde och försvann ner under ytan. Ett... två... tre... Hon pressade sig ner mot badkarsbottnen och blundade så hårt att det gjorde ont i hela ansiktet. Kliandet hade minskat lite, kanske för att vattnet nu var så varmt att det närmade sig skållhett. Åtta... nio... tio... En röst viskade långt inne i hennes huvud. Slappna av. Bry dig inte om att räkna. Ta ett djupt andetag och släpp mig fri. Slappna av och släpp mig fri..."
  Skuggan är på väg hem genom Frankrike när hon sätts i förbindelse med andarna i en samling mytiska bizangokrigare. Kraften i dessa voodoostatyer är starkare än något annat Skuggan någonsin kommit i kontakt med, och hon inser snart att andarna kan vara ett avgörande vapen i det tusenåriga klankrig som rasar hemma i Ooms.
  När människor i hennes närhet börjar dö under mystiska omständigheter förstår hon att även Zouzou är på jakt efter samlingen, en jakt på liv och död...

Vad jag tycker om boken:
Jag älskade hur den första boken fick det att krypa i min kropp. Vissa delar var verkligen äckliga och jag tappade faktiskt känseln i fingrarna när jag läste. Och jag älskade faktiskt att en bok också kunde ge mig den känslan som filmer kan. Den här boken var minst lika bra när det kommer till den krypande känslan i kroppen och denna gången kunde jag knappt sluta grimasera bara tanken på vad som hände vid de äckliga och läskiga delarna. Men som tur är så är de inte så många, annars hade jag behövt återhämta mig emellanåt. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av denna boken, jo handlingen visste jag ju, men jag visste inte om Miranda eller Ruben skulle återkomma i handlingen så glad blev jag när jag såg att de också är med! Jag gillade dock inte Ruben i den här boken, förstår mig inte riktigt på honom. (markera för att läsa spoilern) Han åkte ju till Frankrike för att hjälpa Skuggan, ändå hjälpte han knappt henne utan var för upptagen med sig själv och hur han såg ut inför sin nya kompis. Han betedde sig seriöst som en idiot både mot Skuggan och mot Miranda. Miranda växte dock i mina ögon och jag gillar både henne och Skuggan mer och mer. En annan sak som jag märkte tog över då och då var känslan av att jag ville hoppa in i boken och varna Skuggan för att hon litar på fienden. Jag hatar känslan när man vet att huvudkaraktären går rakt i lejonets mun, utan att veta om det, och man så gärna vill varna dem men man vet att det inte går... Den känslan fick jag här, vilket för mig är något positivt som betyder att jag bryr mig om karaktärerna.
 Det här var en väldigt bra bok och jag tycker om de mesta av karaktärerna men Ruben får ta och bättra sig till nästa del!

Betyg: 4/5
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Andra böcker i serien: