Titel: The Everafter
Författare: Amy Huntley
Förlag: B+B (Balzer + Bray)
Rec-ex/Vinst/Present: Present
Sidor: 248
Serie: Nej
Utläst: 16/8-14
Bokens första mening: I'm dead.
Handling:
Madison Stanton doesn't know where she is or how she got there. But she does know this - she is dead. And alone in a vast, dark space. The only company Maddy has in this place are luminescent objects that turn out to be all the things she lost while she was alive. And soon she discovers that, with these artifacts, she can reexperience - and even change - moments from her life. Her first kiss. A trip to Disney World. Her sister's wedding. A disastrous sleepover. In reliving these moments, Maddy learns illuminating and frightening truths about her life - and death.
Min åsikt:
Jag hade förväntat mig så mycket mer av boken än vad jag fick av den. Jag trodde den skulle vara lite mer som boken If I stay (som jag så gärna vill läsa) eller Någon annanstans. Men boken var ändå bra och väldigt annorlunda ifrån alla andra böcker.
Man får följa Maddy i "is" som hon kallar det mörka utrymme hon kommit till. Där alla de förlorade sakerna i hennes liv har hamnat. Varje sak hon dras till, återförs hon till den åldern hon var i och hon får se ett av sina minnen. Så man får se mycket av vad som hänt i hennes liv och vad som ledde till att hon tillslut dog. Så det hoppar mycket fram och tillbaka.
Jag blev lite förvirrad när hennes klasskompis även hade hamnat där, fastän hon är mycket äldre än Maddy och fick leva sitt liv längre, så har hon varit där och väntat länge. Och det får jag inte ihop och jag har fortfarande inte fått ihop det, men aja.
Men jag gillar i alla fall berättelsen och den är fin, med fina dikter i från bland annat Emily Dickinson. Och jag gillar speciellt slutet, ett så fint och vackert slut. Det här är en bok som går snabbt att läsa och den tråkar inte ut den. Den har en poäng i sig.
Betyg: 3/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar