Rebecca recenserar: Det ögat inte ser

Titel: Det ögat inte ser
Författare: Lee Child
Förlag: Damm Förlag
Rec-ex/vinst/present: Nej
Sidor: 408
Serie: #13 i Jack Reacher
Utläst: 15/9-14






Bokens första mening: Självmordsbombare är lätta att identifiera.

Handling:
Självmordsbombare är lätta att känna igen. De visar många signaler som kan avslöja dem. För de är nervösa (de är ju nybörjare). Det finns tolv kännetecken som alla som jobbar inom polisväsendet lärt sig och alla kan dem utan och innan.
   Platsen är New Yorks tunnelbana klockan är två på morgonen. Jack Reacher sitter trött och studerar sina medpassagerare.
  Fyra är okej.
  Den femte är inte det.
  Tåget kommer att passera Grand Central Station. Reacher är övertygad om att det sitter en självmordsbombare framför honom. En kvinna som, en efter en, avger de signaler han så väl känner igen efter sina år inom militären.
  Ska han våga ingripa? Tänk om han har fel?

Min åsikt:
Lee Child är en författare som jag länge velat läsa böcker av, jag har inte läst några tidigare böcker från serien, och den här boken har stått i min bokhylla ett bra tag nu innan jag läste den. Jag blev inte besviken, jag vet inte ens varför jag väntat så länge med att plocka upp den men det har blivit så med flera böcker som jag vill läsa, och jag kommer förmodligen  att fortsätta läsa hans böcker i framtiden. Det är något unikt med han sätt att skriva på som gör att även om jag inte tyckte att första halvan av boken var bra, så gjorde den andra halvan verkligen upp till det. Jag gillade jag inte första halvan av boken så värst mycket. Det var först efter ca 200 sidor som det blev spännande och saker började hända.
   Först, när jag läste baksidan på boken, handlingen, så trodde jag att hela boken skulle utspela sig på det där tåget som han befann sig på och att han skulle försöka få kvinnan att inte utlösa en bomb där. Men så var det alltså inte, det är endast de första kapitlen som utspelar sig på tåget. Efter det så går huvudkaraktären runt och, eftersom något ändå skedde på det där tåget som gjorde att polisen var tvungen att kallas in, "är överallt och ingenstans" och försöker reda ut vad som egentligen hände. I början så tyckte jag bara att det var bra att han befann sig på fel plats vid fel tillfälle men sedan blev det för mycket, allt eftersom handlingen utspelade sig. Vi får följa huvudkaraktären, Reachers, tankar väldigt mycket genom hela handlingen och efter en stund så kom jag på att han hade rätt i omkring 90% av sina aningar, och det störde jag mig också ganska mycket på. Så de 200 första sidorna är inte särskilt spännande utan det år just då som han, trots att han inte är polis, jobbar bättre än polisen och håller i "egna förhör" och lyckas få rätt på ganska mycket. Inte allt, dock.
   Efter de 200 sidorna så blir det dock alltmer spännande eftersom det är då det börjar gå snett för honom och folk i hans omgivning råkar illa ut samtidigt som han själv också får hot. Som en följd av hans "spela polis" roll.
  Trots att det till en början inte var så spännande så gjorde andra halvan ganska mycket upp för det, trots att jag inte gillade alla "sammanträffanden" som han råkade ut för eller att han "råkade vara" mycket bättre än polisen i utredningen, så blev det ändå väldigt intressant när han kom allt närmare svaren på vad som egentligen hände på det där tåget.
   Avslutningsvis så vill jag bara tillägga att min uppfattning av hur lätt han kom fram till de saker han gjorde, som jag störde mig på, kan bero på att jag inte läst de tidigare böckerna och därför inte känner karaktärens historia så mycket som andra eventuellt gör om de läst tidigare böcker av Lee Child. Detta är endast min uppfattning efter att ha läst den här boken av författaren.

Betyg: 3.5/5
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Andra böcker i serien: