Rebecca recenserar: Arvet efter dig

Titel: Arvet efter dig
Författare: Jojo Moyes
Förlag: Printz Publishing
Rec-ex/serie/gåva: Nej
Sidor: 403
Serie: Livet efter dig #2
Utläst: 12/6-16




Bokens första mening: Den storvuxne mannen längst ner vid bardisken svettas.

Handling:
Jag vill att du ska leva ett bra liv. 
Jag vill att du ska leva.
Med all min kärlek, Will
  Det har gått arton månader sedan Will Traynor valde att avsluta sitt liv på Dignitaskliniken.
  Lou Clark blev ensam kvar, och nu tampas hon med skuldkänslor över att hon inte lyckades förmå Will att fortsätta leva, samtidigt som hon själv ställs inför en hel rad nya utmaningar.
  Hon lovade Will att våga mer och leva sitt liv fullt ut. Men hur? Och om man upplevt att kärleken ibland lämnar en med outsäglig sorg och saknad, vågar man då bli kär igen?

Min åsikt:
När jag läste ut boken lämnades jag med en känsla av att jag verkligen älskade den boken, hela storyn var bara wow. Så det var med en viss skeptisk känsla som jag började läsa uppföljaren. Aldrig att den här boken kan leva upp till Livet efter dig, var min tanke. Men samtidigt var jag ändå så himla nyfiken på hur Lou skulle handskas med Wills bortgång, hur hon skulle välja att leva sitt liv och allt det där, nu när Will inte finns kvar. Och visst saknade jag lite Will i den här boken. Men om man bortser från allt detta, och börjar läsa utan en enda tanke på att första boken var himlans bra och att Will fyllde upp förra boken så bra, så går det nog fan i mig att göra en lika bra bok ändå!
   Visst, att slänga in en son i handlingen som Will inte hade en aning om fanns, var nog inte det bästa valet enligt mig, som dessutom dyker upp först när Will försvann. Men han fyller om möjligt upp lite av den delen som saknar Will och drar handlingen åt ett annat håll. Samtidigt som Lou försöker handskas med saknaden av Will så dyker Wills son upp, samtidigt som Lou går i en terapigrupp och hittar en annan man som hon börjar få tycke för. Och helt plötsligt börjar jag se på boken med andra ögon, en viss humor finns fortfarande kvar i handlingen sedan förra boken, men med nya karaktärer att bry sig om och med andra spännande saker som håller igång läsandet, griper Jojo Moyes återigen tag i läsaren och visar att visst finns det en uppföljare som kan vara lika som första boken, men på helt olika vis!
   Kort sagt, den här boken är inget som förra boken, men den är ändå så himla bra på många andra sätt, tomrummet efter Wills bortgång fylls upp av nya spännande karaktärer samt familjen Traynors sätt att handskas med sorgen samtidigt som insikten om att familjen kanske kan leva vidare ändå, med en ny familjemedlem. Om du har läst Livet efter dig, och är nyfiken på den här boken och vill läsa den, börja inte läs den med att jämföra hur boken var jämfört med denna, då kommer du bli besviken. Börja istället att läsa den som om den vore en bok i sig, och allt som hänt innan denna boken, hör till det förflutna. Då lovar jag att du inte kommer att bli besviken, för denna boken är en klass för sig själv.

Betyg: 5/5