Rebecca recenserar: Mamma sa att jag var sjuk

Titel: Mamma sa att jag var sjuk
Författare: Julie Gregory
Förlag: Bra Böcker
Rec-ex/vinst/present: Lånad av mormor
Sidor: 249
Serie: Nej
Utläst: 4/1-15







Bokens första mening: Det värsta var att bli rakad.

Handling:
Från sin tidiga barndom blev Julie Gregory regelbundet röntgad, opererad och fick otaliga mediciner i en fåfäng kamp mot sjukdomar som skapades i hennes mors fantasi. Münchhausen by proxy (MBP) är världens hemligaste och farligaste form av barnmisshandel där vårdnadshavaren, oftast modern, uppfinner eller förorsakar symtomen hos sitt barn därför att hon eftersträvar läkarnas uppmärksamhet. Många MPB-barn dör men Julie Gregory inte bara överlevde, hon undkom sin mors dödsbringande galenskap och byggde upp en ny identitet som en levande, frisk ung kvinna.


Min åsikt:
Ibland känner jag att jag bara måste få läsa självbiografier, oftast går det väldigt snabbt för mig att läsa ut dem och de brukar vara väldigt intressanta. Nu var det inte sådär jätte längesedan som jag läste en självbiografi men det var ändå skönt att, mellan alla fantasy/dystopi-böcker, få dyka ner lite i en annan genre.
   Den här psykiska sjukdomen hade jag ingen aning om att den fanns, trots att jag läst psykologi i två år, att ens mamma ens kan hitta på en sjukdom till sitt barn och sedan få läkare att ordinera mediciner utifrån den sjukdomen är helt absurt. Därför tyckte jag att det var väldigt intressant att se hur det kan gå till.
  Själva skrivsättet tyckte jag inte om så mycket. Visst det var intressant att läsa om hennes upplevelser men efter ett tag så blev det lite upprepande och jag tappade halvt om halvt intresset. Vilket också kan ha att göra med att jag fann boken lite rörig ibland och det fanns inte riktigt en röd tråd genom hela historien. Bristen på en kronologisk ordning var väldigt jobbigt och störande. Dock tyckte jag om att författaren i slutet av boken berättar hur hon, på grund av sina upplevelser och människor okunskap kring just det här ämnet, vill hjälpa andra barn samt undervisa om vad Münchhausen by Proxy är för något.

Betyg: 3/5

Daniella recenserar: Under Kupolen

Titel: Under Kupolen (org. Unde the Dome)
Författare: Stephen King
Förlag: Bra Böcker
Rec-ex/Vinst/Present: Nej
Sidor: 1179
Serie: Nej
Utläst: 7/4-14







Bokens första mening: Från cirka 600 meters höjd, där Claudette Sanders tog en flyglektion, blänkte det lilla samhället Chester's Mill i morgonljuset som om det vore nytillverkat och just ställts dit.

Handling:
Det är en vacker oktoberdag i den lilla staden Chester's Mill, Maine. Plötsligt kraschar ett litet sportflygplan in i en osynlig barriär strax utanför staden. Nästan samtidigt kör en timmertransport in i samma osynliga vägg. Något oförklarligt har hänt: ett kraftfält innesluter staden likt en gigantisk kupol. Inget kan komma förbi kraftfältet. Ingen kan ta sig in i staden och ingen kan ta sig ut. Invånarna i Chester's Mill är isolerade från omvärlden.
  Det dröjer inte många dagar innan det lilla samhället börjar falla sönder. Stadens starke man, bilhandlaren och viceborgmästaren Big Jim Reneeie, tar tillfället i akt och utser nya poliser som lyder hans minsta vink. Han har nämligen en hel del olika intressen att bevaka.
  Samtidigt lyckas USA:s armé nå fram till den före detta armékaptenen och Irakveteranen Dale "Barbie" Barbara som den senaste tiden har jobbat som grillkock i staden. Presidenten vill att Barbie ska försöka ta reda på vad det är som orsakar det oförklarliga kraftfältet. Ganska snart visar det sig att Barbies undersökningar leder honom på kollisionskurs mot Big Jim Rennie.

Vad jag tycker:
Det är första gången jag läst en sådan tjock bok och det gör jag gärna om. Då läser man liksom inte boken bara för att få den överstökat. Man lägger inte så stor vikt på vilken sida man är på, man lägger mer tid på självaste berättelsen och den var jättebra. Det är även första gången jag läser en Stephen King bok och jag är inte besviken. Han är en bra författare och det är intressant att få se hur han byggt upp ett helt samhälle och lagt ner så mycket tid på varje karaktär i boken, för där är så många. Han skriver på ett sätt som gör att karaktärerna blir levande och eftersom där är många karaktärer i boken blandar man ihop några och glömmer bort några. Men man lär sig att komma ihåg dem och även om man läser en bit in på kapitlen får man en "aha" känsla och kommer på vilken karaktär det nu var. Alla karaktärer i boken har sin egna personlighet och man tröttnar ju speciellt på Big Jim eftersom han skulle bestämma hela tiden. Jag ville läsa denna boken eftersom jag såg på första säsongen av Under The Dome på tv och då började jag jämföra boken med serien. Det visar sig att boken har en hel annan berättelse än vad serien har, de har bara lite gemensamt. Alla karaktärer har olika liv om man jämför med serien. Men jag gillar boken ändå, fast jag trodde det skulle vara en annan orsak till varför kupolen var där, det var liksom det jag ville ha reda på mest. Ni som gillar Stephen King's böcker och inte har läst Under Kupolen, gör det för den är sjukt bra!

Betyg: 4/5
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Andra böcker av författaren:

Recension: Lida

Titel: Lida (org. Misery)
Författare: Stephen King
Förlag: Bra Böcker
Rec-ex/Vinst/Present: Nej
Sidor: 397
Serie: Nej
Utläst: 27/11-13






Bokens första mening: umber vunnnn jerrrnnn umber vunnnn fajunnnn Dessa ljus - också i töcknet.


Handling:
Lida Chastain är hjältinnan i de romantiska romaner som gjort Paul Sheldon till en världsberömd bestsellerförfattare. En dag tröttnar han på Lida och låter henne helt enkelt dö i boken Lidas barn. Det är något han kommer att få ångra.
 När han vaknar upp efter en våldsam bilolycka, helt hjälplös med krossade ben, befinner han sig i ett hus mitt ute i ingenstans och har tagits omhand av Annie Wilkes. Annie är ett stort Paul Sheldon - fan och hon avgudar böckerna om Lida Chastain. Ganska snart inser Paul att allt inte står rätt till hos sin vårdare och när Annie läser manuset där Lida dör, blir hon rasande.
 Annie sätter en gammal skrivmaskin i händerna på Paul och tvingar honom att skriva en ny bok där han återupplivar Lida. Hon håller Paul i ett järngrepp av kärleksfull vård, beroendeframkallande droger och skoningslöst våld. Den världsberömda författaren befinner sig nu i en situation där han måste skriva för att hålla sig vid liv...


Vad jag tycker:
Andra Stephen King boken jag läser och denna var bättre än den förra (Carrie). Handlingen börjar på ett mystiskt sätt, Paul vaknar upp i Annies sällskap och hör bara hur hon hela tiden säger att hon är hans största fan. Snart visar det sig (som handlingen beskriver) att Paul varit med om en bilolycka och att Annie som tur var, fanns där och kunde hjälpa honom. Snart visar det sig dock att det inte var så mycket tur bakom det trots allt och Paul befinner sig i en ny fara.
Jag satt verkligen på helspänn i delar av boken. Annie visar sig verkligen vara en sjuk person som inte har någon empati för någon. Och jag bara önskade att Paul på något vis kunde ta sig där ifrån. I de verkligen äckliga scenerna, där hon plågar honom, kunde jag knappt hålla i boken då det var så äckligt att läsa om. Men samtidigt kunde jag inte lägga ifrån mig boken heller eftersom jag ville veta om Paul verkligen skulle klara sig levande därifrån eller inte (och vill ni veta det får ni läsa boken!) Jag rekommenderar verkligen inte boken till någon som är särskilt känslig för att läsa, eller för den delen se eftersom det i princip är samma sak, om plågsamma saker. Som sagt, boken var väldigt bra och flyter på bra. Spänningen trappas upp mer och mer allt eftersom saker och ting utvecklas.

Betyg: 4/5
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Andra böcker av författaren:

Resencion: Carrie

Titel: Carrie
Författare: Stephen King
Förlag: Bra Böcker
Rec-ex/vinst/present: Nej
Sidor: 246
Serie: Nej
Utläst: 23/4-13






Bokens första mening: Nyhetsnotis i veckotidningen Enterprise i Westover den 19 augusti 1966: Regn av stenar inrapporterat

Handling:
Carrie är klumpig på gymnastiken, har konstiga kläder och förstår aldrig ett skämt. Hon är udda och har mobbats hela sin skoltid. Men Carrie har dolda krafter som ingen känner till: genom att koncentrera sig kan hon få speglar att spricka och dörrar att låsa sig. Denna märkliga gåva måste dock som så mycket annat i Carries liv undertryckas. Carries djupt religiösa mor säger nämligen att förmågan är en synd och att kraften kommer från djävulen.
   På skolans avslutningsbal utsätts Carrie för ett hänsynslöst skämt och i sin förtvivlan kan hon inte längre tygla sina krafter. De släpps nu fria med full styrka och resultatet blir förödande.

Vad jag tycker:
Jag hade väldigt svårt att komma in i boken i början. På grund av att jag inte hängde med då det är ganska otydligt vems perspektiv man ser allt ifrån. Den byter ganska ofta från nutid till då allt hände och i de svängarna hade jag svårt att hänga med. Sedan tycker jag inte om att det inte finns några kapitel i boken men jag tycker att sättet som han skriver på är intressant. Att de tar med polisintervjuer och nyhetsnotiser osv. Själva historien är hemsk, att hon blivit mobbad hela sitt liv bland annat, men nu har han också tagit det till en annan nivå och slängt in superkrafter till Carrie, men jag kan ändå inte hjälpa att tycka synd om henne. Boken blir till film (igen) nu i år, den 18:e oktober och jag kommer såklart kolla på den på bio!//Rebecca

Betyg: 3/5
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Andra böcker av författaren (de nyutkomna gåvorna):