Recension: Flykten från läger 14

Titel: Flykten från läger 14 (org. Escape from Camp 14)
Författare: Blaine Harden
Förlag: Norstedts
Rec-ec/vinst/present: Nej
Sidor: 232
Serie: Nej, ingen serie
Utläst: 26/6-13






Bokens första mening: Nio år efter moderns avrättning tog sig Shin igenom ett elstängsel och rusade iväg över snön.

Handling:
Shin Dong-huyk föddes i arbetslägret 1982 och kände inte till något annat än den värld som fanns innanför det höga elstängslet där han växte upp. I tjugo år präglades hans liv av svält, tortyr och angiveri - ett upphittat riskorn kunde leda till en kamp på liv och död. Shin levde långt under varje form mänsklig av värdighet, ända till den dag då han lyckades fly och fann en helt ny värld, på andra sidan taggtråden.
I flykten från läger 14 berättar journalisten Blaine Harden om Shins ofattbara livsöde och resa, och visar på de ohyggligheter som äger rum i de nordkoreanska lägren, där Amnesty befarar att 200 000 människor finns i fångenskap, dömda som motståndare till regimen. I Nordkorea är man skyldig i tre generationer för brott som anses riktade mot landets idé och ledning. Blaine Harden sätter strålkastarljuset på den ljusskygga och totalitära regim som vi fortfarande vet relativt lite om men som fortsätter att förskräcka och fascinera.

Vad jag tycker:
Historian om Shin Dong-huyks liv är verkligen hemsk, han var tvungen att stå ut med att se sina klasskamrater bli slagna och försattes i en situation då han inte kunde lita på någon eftersom alla var redo att skvallra för att få minsta lilla beröm av de vakter som patrullerade i lägret. Det finns flera läger som läger 14 och ingen har någonsin lyckats fly tidigare, Shin var den första från läger 14 som lyckades fly (och fortfarande kanske den enda). Det som jag finner frustrerande är att Nordkorea fortfarande förnekar att det finns sådana här läger, där barnen föds upp och behandlas för brott som kanske deras farmor eller farfar begått flera år tidigare, trots att det finns vittnen som kan berätta om förhållandena i lägren så förnekas de ändå av regimen. Jag tycker att det är väldigt intressant att läsa sådana här böcker (självbiografier) för att på så vis också få reda på hur det är i andra delar av världen, för människor i länder som Nordkorea har det inte lika bra som vi i Sverige, i Nordkorea har de ingen frihet på det viset som vi har här i Sverige och jag tycker det är viktigt att upplysa om det. Vi i Sverige tar vissa saker och ting för givet, vi anser det som självklart att ha mat på bordet varje kväll, att duscha i varmt vatten, sova i en skön säng, att vänner och familj alltid finns med en m.m. I Nordkorea kan de inte ta något för givet eftersom förhållandena är som de är, Shin t.ex. hade ingen skön säng att sova i varje natt och fick inte alltid tillgång till duschen och hade inte alltid mat som mättade för en hel dag. Hans familj behandlade han inte ens som sin egen familj, han kände att han inte kunde lita på sin egen familj på grund av lägret han växte upp i. Därför slutade det med att han angav sin egen mamma och bror som tänkte fly och fick dem dödade (något som han ångrar idag). Det som jag vill få fram är att det inte är alla som har det så bra som vi i Sverige och att det kan vara nyttigt att ta reda på hur människor lever i andra länder samt, om man kan, försöka hjälpa till eller bidra på något vis. Man kan t.ex. stödja Amnesty, som kämpar för mänskliga rättigheter, och bidra med pengar varje månad. Den här boken gav mig verkligen en tankeomställare och lärde mig mer om Nordkorea, som det varit mycket snack om på sistone. Därför ger jag boken högsta betyg! Andra borde också läsa den.

Betyg: 5/5