Recension: Safirblå

Titel: Safirblå (org. Saphirblau)
Författare: Kerstin Gier
Förlag: Bonnier Carlsen
Rec-ex/vinst/present: Rec-ex från förlaget!
Sidor: 393
Serie: #2 i Ädelstens-trilogin
Utläst: 26/9-13






Bokens första mening: Gränderna var mörka i Southwark, mörka och ensamma.

Handling:
Väktarnas hemliga ordenssällskap vill att Gwendolyn och Gideon hämtar blod från andra tidsresenärer, men de verkar ha dolda motiv. Ska hon gå dem till mötes eller... Så möter hon sin morfar när han var ung, och tillsammans börjar de smida egna planer!

Vad jag tycker om boken:
Det var ett tag sedan jag läste Rubinröd så lite hade jag glömt men det mesta kom tillbaks till mig igen efterhand som jag läste denna. Jag tyckte verkligen att Rubinröd var bra och denna kändes minst lika bra! Jag älskar hur handlingen utspelar sig att de fortfarande håller fast vid att Charlotte är sur på Gwendolyn för att hon skulle vara rubinen egentligen. Det är också väldigt roligt och spännande hur de sedan lär Gwendolyn allt det som hon missat under sin uppväxt. Hur hon ska prata under en viss tid, hur man klädde sig, uppförde sig, vilka händelser som är mest viktiga den tiden. Det är väldigt intressant och spännande! En karaktär som jag dessutom tycker piffar upp stämningen i boken är gargoylen Xemerius, älskar verkligen när lustiga varelser dyker upp och gör det hela mycket roligare!
En fantastiskt bra uppföljare på Rubinröd, kort sagt! Jag är väldigt spänd på att se hur sista delen blir i Ädelstens-trilogin!

Betyg: 5/5
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Andra böcker i serien: