Daniella recenserar: Den sovande och sländan

Titel: Den sovande och sländan
Författare: Neil Gaiman
Illustratör: Chris Riddell
Översättning: Kristoffer Leandoer
Förlag: Bonnier Carlsen
Rec-ex/Vinst/Present: Nej
Sidor: 69
Serie: Nej
Utläst: 6/10-15



Bokens första mening: Det var kungariket som låg närmast drottningens rike om man tog fågelvägen, men det var en väg som inte ens några fåglar tog.

Handling:
Berättelsen handlar om en ung kvinna på väg att gifta sig. Det finns även några slitstarka och sega dvärgar, ett slott täckt av törnen och rosor och en prinsessa som ryktas ha förbannats av en häxa att sova för evigt.
  Men i det här äventyret finns det ingen som väntar på att prinsen och hans ädle springare ska komma till undsättning. Den är sagan är spunnen med en gnistrande, skimrande och slingrande tråd av mörk magi. En drottning kan själv vara hjälten, utifall en prinsessa behöver räddas...

Min åsikt:
En fint illustrerande bok och dess mening att en prinsessa inte alltid behöver en prins för att bli räddad, det tilltalar en verkligen!
Berättelsen är en sammanflätad tvist på Törnrosa och Snövit och de sju dvärgarna. Man får följa dvärgarna och drottningen (förmodligen Snövit) som har i uppdrag att hjälpa alla från förbannelsen. Genom att rädda alla måste de hitta källan till förbannelsen, men allt kanske inte är som det verkar.
Jag gillar retellings och speciellt när det är en mörkt tvist med, älskar skräck i alla former. Illustrationerna var nog det bästa med boken, gjorda i svart, vit och guld, väldigt vacker. Berättelsen slut var även underhållande och oväntad. Måste bara läsa fler böcker av Neil Gaiman

Betyg: 4/5

Daniella recenserar: Namnsdagsflickan & Mördarens apa

Titel: Namnsdagsflickan
Författare: Kristoffer Leandoer
Illustratör: Åsa Ekström
Förlag: Bonnier Carlsen
Rec-ex/Vinst/Gåva: Nej
Sidor: 176
Serie: Nej
Utläst: 14/8-15






Bokens första mening: Det var den 8 november, så om man frågade min syster vad hon hette skulle hon svara Vendela.

Handling:
Kim och Robin har sin egen fantasivärld ihop: det medeltida landet Berghendia som de styr med järnhand. Robins lillasyster Namnsdagsflickan är också med på ett hörn. Men i takt med att verkligheten tränger sig på hotas landets existens.
Medan föräldrarna bråkar sönder familjen, bråkar Kim och Robin sönder sin skapelse. Namnsdagsflickan försöker frenetiskt få dem att fortsätta sitt Berghendia, men misslyckas. Och nu ligger hon i oförklarlig koma sen en vecka...

Min åsikt:
I vissa fall kan det ta tid att komma in i en bok och att förstå den i helheten. Jag hade lite av det problemet med Namnsdagsflickan eftersom den hade olika kapitel (som man själv fick lista ut); nutid, dåtid och deras sagovärld m.m. Så det jag antog i början när jag läste den var att Namnsdagsflickan var fast i deras sagovärld, och jag gissade rätt. Det brukar vara lite svårt att hänga med och förstå i seriealbum eftersom dom är så korta och man vill få med så mycket.
Jag gillar berättelsen och speciellt att man både får veta vad som hänt och vad som händer. Man får reda på vad som fick Namnsdagsflickan att hamna i koma och drömma sig bort till Berghendia, det var en oturlig och olycklig händelse. Men hennes olycka som drev isär Kim och Robin, förde även tillsammans dem igen då de båda behövdes för att hjälpa Namnsdagsflickan. Gillar verkligen seriealbumet och kommer självklart att läsa om den eftersom man förstår mer när man läser den en andra gång.
Måste även säga att illustrationerna är väldigt fint gjorda!

Betyg: 3/5
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Titel: Mördarens apa
Författare: Jakob Wegelius
Förlag: Bonnier Carlsen
Rec-ex/Vinst/Present: Nej
Sidor: 619
Serie: Nej
Utläst: 24/8-15







Bokens första mening: Häromdagen fick jag en gammal skrivmaskin av Chiefen.

Handling:
Det är natt i Lissabons hamn. I gaslyktornas sken syns en man fly för sitt liv. Hans namn är Alphonse Morro och han bär på en hemlighet som mäktiga krafter vill skydda till varje pris. Förföljaren närmar sig. Och kommer ifatt. Kampen är över på några ögonblick. Morro faller över kajkanten och försvinner i floden Tejos svarta strömvirvlar. Snart viskas det i natten om att ett mord har begåtts. Med det sprids även ett annat och mer skrämmande rykte; någonstans bland hamnkvarterens gränder och prång gömmer sig en galen och blodtörstig människoapa. Det är mördarens apa.

Åsikt:
Jag hade inga höga förhoppningar på boken, bara att jag velat köpa och läsa den länge och det gjorde jag tillslut. Den visade sig vara bättre än vad jag trott. Berättelsen är skriven ur Sally Jones synvinkel och på hennes egna skrivmaskin. Berättelsen utspelar sig i Lissabon och i Indien. Författaren har skrivit boken på ett fint sätt och lite som en deckare. Den byggs på, blir mer spännande för varje sida och i slutet får man alla svaren man väntat på.
Jag gillar karaktärerna, dock så har alla så svåra namn att uttala. Jag gillar att det finns bilder i början av boken på alla karaktärer som är med i berättelsen. Det är också ett plus i kanten att kapitlen inte är för långa i boken.
Jag tycker synd om Sally Jones som ofta blev bedragen av många olika karaktärer i boken, men hon klarade alltid sig. Hon hade ett mål och hon uppfyllde det (efter tre års tid). Det är verkligen en fartfylld och spännande berättelse om vänskap, att ha ett mål/dröm och våga sikta mot det.
Det är verkligen en otrolig berättelse som tar en till alla möjliga platser. Jag verkligen älskar den och tipsar många andra till att läsa boken (ni som inte redan har gjort det)

Betyg: 4/5
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Andra böcker av författaren:

3x Bokrecensioner

Titel: Rekviem
Författare: Lauren Oliver
Förlag: Bonnier Carlsen
Rec-ex/vinst/present: 
Sidor: 399
Serie: #3 i Delirium
Utläst: 1/3-14







Handling
Kärlek är en sjukdom.
Efter attentatet i New York har Lena och hennes vänner i motståndsrörelsen åter flytt till Vildmarken. Men uppror har blossat upp över hela landet och det går inte längre att gömma sig. Regeringsstyrkor försöker förgöra motståndsrörelsen en gång för alla.
Kärlek är ett brott.
Lenas barndomsvän Hana lever ett skyddat liv bakom murarna i Portland. De var en gång bästa vänner men lever nu i helt skilda världar. Hana har genomgått behandlingen mot Deliria och ska gifta sig med stadens mäktigaste man. Hennes liv borde inte kunna bli bättre, men under den perfekta ytan vilar en fruktansvärd hemlighet.
Regeringen kontrollerar allt.
Samtidigt för Lenas kamp henne allt närmare Portland, platsen där allting började. Något stort är på gång och motståndsrörelsen har ett viktigt uppdrag. Något som kan förändra framtiden för dem alla…
Skulle du ge upp eller kämpa emot?

Sista delen i Delirium-trilogin var en besvikelse för mig. Det var ett par månader sedan jag läste den och eftersom jag inte antecknat något (borde nog börja med det) från när jag läste den så kommer jag inte ihåg exakt allt jag ville skulle vara med i recensionen men jag kommer ihåg att slutet inte var något vidare. Handlingen i boken, kommer jag ihåg, flöt på hela tiden men det flöt på nästan lite för bra. Även om det skedde saker så skedde allt lite för snabbt för min sak. Och avslutningen var inget att hurra för. Det kändes mest som att författaren slängt ihop ett slut som skulle kunna passa i en disney prinsess saga. Och så levde dem lyckliga i alla sina dagar… Eller inte?
  Men ha dock i åtanke att detta för det mesta är känslan jag nu har (3 månader) efter att jag läst boken.

Betyg: 2,5/5

Titel: Madeleine
Författare: Kate McCann
Förlag: Norstedts Förlag
Rec-ex/vinst/present: Nej
Sidor: 372
Serie: Nej
Utläst: 28/3-14







Handling
Vad händer när den värsta sortens mardröm blir sann, när ens barn försvinner spårlöst och inte kommer tillrätta? Kate McCann berättar sin historia om vad som hände kvällen när Madeleine försvann och de förtvivlade åren efteråt. Det är en berättelse som inte lämnar någon oberörd.
   Den tredje maj 2007 försvann Madeleine McCann från ett hotellrum på badorten Praia Da Luz vid den populära portugisiska Algarvekusten. Hennes föräldrar, Kate och Gerry, hade lämnat sina sovande små barn i sovrummet medan de själva gick till en tapasrestaurang i närheten i sällskap med några andra par. Kate och Gerry skulle turas om att titta till barnen varje halvtimme, förutom Madeleine sov även deras tvååriga tvillingar Sean och Amelie i rummet. Redan efter andra vändan kom mamma Kate tillbaka skräckslagen: Madeleine var borta!
  Madeleine McCann försvann veckan innan hon skulle fylla tre år. I maj 2012 är det fem år sedan. Men sökandet fortsätter och så länge hennes döda kropp ännu inte hittas lever hoppet om att hon ska återfinnas, någonstans, vid liv.
Madeleine, fortfarande försvunnen, ännu saknad.

En gripande historia om ett försvunnet barn och känslorna som kommer när det värsta som kan inträffa faktiskt inträffar. När jag läste denna boken kunde jag knappt lägga i från mig den och efter endast två dagar var den utläst. Visst har vi väl alla hört om 3-åriga Madeleine som försvann på en resa i Portugal, där hon varit med sin familj. Jag själv minns i grundskolan en kompis som hade ett arbete och redovisade om Madeleines försvinnande. Själv brydde jag mig inte så mycket men läste så klart nyheter om hennes försvinnande. Men så klart så börjar man bry sig och undra vad som verkligen har hänt henne, för sanningen är ju att ingen faktiskt vet. Boken handlar till stor del om Madeleines försvinnande men det handlar också om det viktigaste, vad som hänt efter Madeleines försvinnande, hur föräldrarna fortsatt att kämpa mot alla odds för att dels försöka hitta sin dotter, dels för att försöka få folket på deras sida i det fortsatta letandet.

Betyg: 4,5/5

Titel: Expeditionen: Min kärlekshistoria
Författare: Bea Uusma
Förlag: Norstedts Förlag
Rec-es/vinst/present: Nej
Sidor: 307
Serie: Nej
Utläst: 1/5-14






Handling
11 juli, 1897. Ingenjör Andrées polarexpedition lyfter i en vätgasballong, på väg mot Nordpolen. Trettiotre år senare hittas resterna av deras sista läger på en öde glaciärö. I de tättskrivna dagböckerna kan man läsa hur de, efter bara några dagars luftfärd, blivit tvungna att nödlanda på packisen och hur de i månader försöker ta sig till fast mark. Tre män, med minimala kunskaper om arktiska förhållanden mitt i en vit mardröm. När de stiger iland på Vitön upphör plötsligt alla anteckningar.
  I snart hundra år har polarforskare, journalister och läkare försökt lösa gåtan. Vad hände egentligen på ön? Varför dog de tre expeditionsmedlemmarna, trots att de hade stora mängder proviant, varma kläder, lådvis med ammunition och tre fungerande gevär?
  Bea Uusma, läkare och författare, bestämmer sig för att ta reda på svaret. Hon gräver i arkiv och i polartrakternas permafrusna jordlager. Hon reser till Nordpolen med isbrytare och över packisen med helikopter. Hon tillbakavisar vedertagna teorier och finner helt nya bevis. Historien om världens mest misslyckade expedition rymmer laboratorieprov, söndervittrade dagbokssidor och ett stulet revben i ett vadderat kuvert på ICA Dalagatan. Men det här är också en berättelse om Bea själv. Varför blir en ovanligt bekväm person, som hatar att frysa, besatt av en hundra år gammal polarexpedition och ägnar sitt liv åt att följa i dess igensnöade fotspår? Ständigt på rätt plats, men i helt fel tid.

Det var väldigt intressant att läsa den här boken och om expeditionen som gick så fel. Jag tvekade länge innan jag köpte boken, den var ju på bokrean i år men jag kände ändå att den var för dyr. Jag visste ju dock att "rea på rea" brukar komma några veckor efteråt och då köpte jag den under hundralappen. Men det var verkligen ett kap. Jag låg som fastbunden i soffan i två dagar och sedan var även den utläst. Bilderna i boken var dessutom ett plus då man kan få en "verklighetskänsla" till historien också. Annars förblir det mest en historia som är orimlig att föreställa sig, men med bilderna fick åtminstone jag en känsla av att det verkligen har inträffat för mer än hundra år sedan. Även om det var intressant att läsa om Bea Uusmas funderingar och att få se det ur hennes synvinkel så hade jag velat veta vad som verkligen hände på den där expeditionen, hur de dog. Det är något som jag tycker fattas men i och med att detta inte är någon påhittad historia så får jag nog bara acceptera att min nyfikenhet inte kan stillas denna gång och inse att det inte med säkerhet går att säga.

Betyg: 4/5

Recension: Pandemonium

Titel: Pandemonium

Författare: Lauren Oliver
Förlag: Bonnier Carlsen
Rec-ex/vinst/present: Nej
Sidor: 389
Serie: #2 i Delirium
Utläst: 28/2-14






Bokens första mening: Alex och jag ligger tillsammans på en filt i trädgården till Brooks Street 37

Handling:
Kärlek är en sjukdom.
Jag har lämnat mitt gamla liv bakom mig, bakom en mur av rök och eld och smärta.
Kärlek är ett brott.
Jag måste glömma alla som jag har förlorat. Jag måste glömma Alex. I Vildmarken föds jag på nytt.
Regeringen kontrollerar allt.
Det finns de som vägrar att ge vika för regimen, som lärt sig att överleva utanför samhällets lagar och regler. Motståndsrörelsen växer sig starkare för varje dag. Deras attacker blir allt mer effektiva och riskfyllda. Allt mer destruktiva. Jag är en av dem. Men vem är den verklige fienden i en värld där alla är desperata? Kan man lita på dem som drivs av hat?

Vad jag tycker:
Äntligen, ett år senare, återvänder jag till Lenas värld, en värld där kärlek ses som en sjukdom. Jag har tyvärr glömt lite sedan första boken blev utläst men de stora, viktiga delarna kommer jag ihåg. Jag ska försöka göra detta till en spoilerfri recension, då jag vill att även de som inte läst första boken ska kunna ta del av recensionen. För det första så tycker jag att handlingen gick lite för snabbt, det kändes som att det var väldigt mycket som hände på så få sidor och detta gjorde att jag tyckte att det inte blev lika trovärdigt. Lena träffar till exempel på en kille, Julian, och snart börjar de såklart få känslor för varandra och Lena börjar lita på honom mer och mer, så mycket att hon till och med går med på att avslöja hemligheter som kan förstöra flera människors liv om Julian väljer att berätta vidare det. Att Lena litar så mycket på Julian så snabbt tycker jag inte är rätt.
I den här delen av boken kommer flera nya karaktärer in i boken som inte finns med i första boken och dessutom får man följa Lena både i dåtid, tiden efter att Delirium slutade, samt i Nutid, där hon befinner sig i nuläget och detta tyckte jag var lite jobbigt. För när det blev intressant i dåtiden och saker och ting började hända så bröts det och vi får läsa i framtiden igen och när saker började hända där så bröts det och tillbaks till dåtiden igen. Vissa stunder kunde jag knappt fokusera på det jag läste då jag bara längtade fram till nästa kapitel igen osv. Men visst när det väl blev spännande så kunde jag knappt lägga ifrån mig boken!
Om du ska påbörja denna serien, eller har läst första boken men inte denna, så borde du veta att den här boken har ett mer tempo än Delirium och det händer mycket mer saker här men Delirium är också skriven på fler sidor än den här boken är.

Betyg: 3,5
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Andra böcker i serien:

Andra böcker av författaren:

Recension: Smaragdgrön

Titel: Smaragdgrön (org. Smaragdgrün)
Författare: Kerstin Gier
Förlag: Bonnier Carlsen
Rec-ex/vinst/present: Nej
Sidor: 479
Serie: #3 i Ädelstens-trilogin
Utläst: 20/2-14






Bokens första mening: "Det där kommer att bli ett fult ärr", sade läkaren utan att lyfta på huvudet.

Handling:
Spänningen stegras, intrigens trådar möts och blir till en vacker väv. Allt som verkat mystiskt i de två tidigare delarna får nu sin förklaring, men blir slutet verkligen gott?
  Gideon säger att han fortfarande tycker om Gwendolyn, men frågar istället om de kunde vara vänner! Inte precis den utveckling Gwendolyn hoppats på.

Vad jag tycker:
Jag gillar verkligen den här serien, den är så mysig och lätt att läsa. Jag gillar fortfarande Xemerius och alla andra spöken/demoner som Gwendolyn kan se. Xemerius är sarkastisk med alla sina kommentarer han slänger ut, samtidigt som det lilla pojkspöket (glömt hans namn) är så gullig. Jag hade också velat prata med små gulliga spöken!
I alla fall, äntligen får man svar på flera av de frågor som dykt upp tidigare under seriens gång. Det fanns även stunder då jag inte kunde fatta vad som verkligen hände. Spoilers.. (Som när jag fick reda på att Gwendolyn egentligen är dotter till Lucy och Paul som försvann med en av kronograferna. Och sedan hade jag glömt bort att de tidigare träffat på sig själva här och var och äntligen fick man se vad som egentligen hände när Gideon slog till sig själv, som tidigare var arg på Gwendolyn för det, samt när Gwendolyn dök upp och såg hur hon kysste Gideon osv.) Riktigt kul att äntligen få det klart för sig!
I övrigt tyckte jag kanske att slutet var lite för kort och jag hade gärna sett att boken blivit över 500 sidor lång då jag tycker att det slutade lite tvärt. Men med det sagt så är jag lite ledsen över att serien faktiskt är slut nu, att jag inte mer får läsa om Gwendolyn och Gideon och deras spännande tidsresor. Jag är glad att jag läst serien i alla fall och detta är en av få serier som jag faktiskt läst klart, än så länge.

Betyg: 4/5
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Andra böcker i serien:

Recension: Safirblå

Titel: Safirblå (org. Saphirblau)
Författare: Kerstin Gier
Förlag: Bonnier Carlsen
Rec-ex/vinst/present: Rec-ex från förlaget!
Sidor: 393
Serie: #2 i Ädelstens-trilogin
Utläst: 26/9-13






Bokens första mening: Gränderna var mörka i Southwark, mörka och ensamma.

Handling:
Väktarnas hemliga ordenssällskap vill att Gwendolyn och Gideon hämtar blod från andra tidsresenärer, men de verkar ha dolda motiv. Ska hon gå dem till mötes eller... Så möter hon sin morfar när han var ung, och tillsammans börjar de smida egna planer!

Vad jag tycker om boken:
Det var ett tag sedan jag läste Rubinröd så lite hade jag glömt men det mesta kom tillbaks till mig igen efterhand som jag läste denna. Jag tyckte verkligen att Rubinröd var bra och denna kändes minst lika bra! Jag älskar hur handlingen utspelar sig att de fortfarande håller fast vid att Charlotte är sur på Gwendolyn för att hon skulle vara rubinen egentligen. Det är också väldigt roligt och spännande hur de sedan lär Gwendolyn allt det som hon missat under sin uppväxt. Hur hon ska prata under en viss tid, hur man klädde sig, uppförde sig, vilka händelser som är mest viktiga den tiden. Det är väldigt intressant och spännande! En karaktär som jag dessutom tycker piffar upp stämningen i boken är gargoylen Xemerius, älskar verkligen när lustiga varelser dyker upp och gör det hela mycket roligare!
En fantastiskt bra uppföljare på Rubinröd, kort sagt! Jag är väldigt spänd på att se hur sista delen blir i Ädelstens-trilogin!

Betyg: 5/5
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Andra böcker i serien:

Daniella recenserar: Helena

Titel: Helena (org. Starcrossed)
Författare: Josephine Angelini
Förlag: Bonnier Carlsen
Rec-ex/Vinst/Present: Ja, present
Sidor: 506
Serie: #1 i Starcrossed
Utläst: 24/7-13







Bokens första mening: "Men om du köper en bil åt mig nu, så får du ju tillbaka den om två år, när jag flyttar, och då kommer den fortfarande att vara nästan ny", sa Helena hoppfullt.

Handling:
Helena Hamilton är extremt blyg. Så blyg att hon faktiskt mår fysiskt illa av att dra till sig uppmärksamhet. Vilket inte är så lätt att undvika eftersom hon är lång, blond och vacker som en gudinna. Hon är dessutom fruktansvärt stark och övermänskligt bra på löpning.
Men den senaste tiden har underliga saker börjat hända, och hon hemsöks av blodiga mardrömmar och syner. Och när hon träffar Lucas Delos för första gången drabbas hon plötsligt av ett överväldigande hat och försöker döda honom. Inför hela skolan. Trots det känner sig Helena oförklarligt dragen till Lucas, och bitvis börjar sanningen om vem hon är uppenbara sig...

Vad jag tycker:
Jag tycker att författaren har gjort ett bra jobb, med allt! Berättelsen är mycket bra och man dras in i boken. Sen att lyckas sammanfläta allt som händer och alla frågor till ett svar och lyckas följa en röd linje genom hela boken. Det är bra gjort! Har bara en liten sak att säga på den negativa sidan, kapitlen är så lång att man inte orkar läsa ett till för att ta reda på vad som händer. Det är även en tjock bok! Men desto mer man dras in i boken och särskilt mot slutet, desto mer läser man eftersom man vill ha svar på sina frågor. Jag gillar också kärleken i boken, älskar när det är med en kärlekshistoria i böcker.Totalt sett så gillar jag den och ska bara köpa tvåan också så ska jag läsa den med. Men det blir nog en paus mellan där, väntar nog med att läsa tegelstensböcker på ett tag.

Betyg: 4/5
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Andra böcker i serien:

Recension: Skuggkysst

Titel: Skuggkysst (org. Shadow Kiss)
Författare: Richelle Mead
Förlag: Bonnier Carlsen
Rec-ex/vinst/present: Nej
Sidor: 459
Serie: #3 i Vampire Academy
Utläst: 18/5-13






Bokens första mening: Hans fingertoppar gled ner över min rygg, lätt, nuddade den nästan bara, men där de rörde vid mig var det ändå som om elektriska stötar for genom kroppen

Handling:
Det är dumt att bli kär i sin lärare. För en beskyddare som Rose är det dessutom väldigt dumt att bli kär i en annan beskyddare. Hennes uppdrag, hennes liv, är att beskydda Lissa. Lissa kommer alltid först. Men för snygga, kloka och skickliga Dimitri, som är både lärare och beskyddare, kan Rose tänka sig att bryta en och annan regel. Frågan är om Dimitri kan tänka sig det också?
   Om inte Rose hade varit så skicklig på att döda strigoi hade de inte bestämt sig för att hämnas. Då hade det här kunnat bli en riktigt mysig kärlekshistoria. Nu blir det en passionerad berättelse om vänskap, kärlek och död.

Vad jag tycker om boken:
Jag började först läsa serien, vampire academy, under vintern 2012 och läste då de två första böckerna i serien. Jag fastnade inte riktigt för dem och störde mig bara på huvudkaraktären Rose så jag bestämde mig för att lägga undan den tredje boken ett tag och tog en paus i serien. Men nu har jag tagit upp den igen och jag gillade verkligen den här boken. Handlingen var bra, jag gillar när det är som med tävlingar eller i det här fallet att karaktärerna utsätts för olika prövningar, det är mycket mer spännande! Jag börjar dessutom gilla karaktärerna nu vilket är ett plus. Men jag måste vänta lite (igen) innan jag kan fortsätta på serien då jag dels har en del böcker i bokhyllan som jag måste läsa, dels inte har de resterande tre böckerna i bokhyllan än. Men jag längtar tills jag kan fortsätta på serien!

Betyg: 4/5
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Andra böcker i serien:

Andra böcker av författaren:

2x bokrecensioner

Titel: Delirium

Författare: Lauren Oliver

Förlag: Bonnier Carlsen
Rec-ex/vinst: Varken eller
Sidor: 466 sidor

Serie: Första delen i en trilogi

Utläst: 19/1-13

Handling från CDON:

Förr i tiden var kärlek det viktigaste i världen. Människor gjorde vad som helst för den. De kunde ljuga för kärlekens skull. Till och med döda. Men allt är annorlunda nu. Kärlek är en sjukdom som går att bota. Regeringen ser till att alla genomgår behandlingen när de fyller arton. Ett liv utan kärlek är ett liv utan smärta. Det är tryggt, förutsägbart och lyckligt. Lena Haloway har alltid sett fram emot dagen då hon ska bli botad. Men med 95 dagar kvar till behandlingen händer det otänkbara.

Om man ser på handlingen så gillar jag den mycket, känner dock att det blir fler och fler böcker där regeringen stänger in folket på grund av olika anledningar. Har hört att denna boken liknar både Matchad av Ally Carter och Uglies av Scott Westerfeld, hur som helst så är det två böcker som jag också vill läsa. Emellan åt så blev det lite segt och jag fick även en seg början med boken, på grund av läxor att göra, men när det verkligen hände saker så var det riktigt bra. Karaktärerna i boken gillar jag också, speciellt Alex! 

  Jag vet att boken Pandemonium (del 2) kom ut i fredags och jag kommer absolut fortsätta med den, detta är en serie som jag vill följa.

Betyg: 3,5/5

Titel: Falla sönder

Författare: Tahereh Mafi

Förlag: B|Wahlströms

Rec-ex/Vinst: Ja, Rec-ex

Sidor: 95 sidor

Serie: 1.5 i en trilogi

Utläst: 19/1-13

Handling från baksidan av boken:

Falla sönder är novellen som utspelar sig mellan Rör mig inte! och Rädda mig inte! - ur Warners synvinkel. Vad hände egentligen efter att Juliette sköt honom? Varför blev han så besatt av henne?

   Ett kort ögonblick känns det som om jag existerar utanför min egen kropp, som om jag ser mig själv ur min fars perspektiv. Jag ser mitt ansikte, min skadade arm, benen som inte längre verkar kunna bära mig. Sprickor börjar bildas i mitt ansikte, fortplantas hela vägen nerför armarna, överkroppen, benen. Jag föreställer mig att det är så här det känns att falla sönder.

Detta är ju som sagt en (mini) novell som utspelar sig mellan Rör mig inte! och Rädda mig inte! Då man får ett nytt perspektiv på det hela. Jag förstår mig på Warner lite mer nu  men jag hade hoppats på att få läsa lite mer om Warners pappa. Sedan är det bra att man får veta vad som händer då Juliette flyr för jag kommer ihåg att jag undrade vad Warner gjorde under tiden som de var på rymmen.

 I det stora hela så är det en intressant bok, som jag är stolt över att ha, och jag förstår mig på Warner lite mer, varför han är som han är, men jag tycker ändå inte om att han är så omänsklig i vissa situationer. 

Betyg:   4/5