onsdag 30 juli 2014
Recension: The Fault In Our Stars
Titel: The Fault In Our Stars
Författare: John Green
Förlag: Penguin Books
Rec-ex/vinst/present: Nej
Sidor: 313
Serie: Nej
Utläst: 18/7-14
Bokens första mening: Late in the winter of my seventeenth year, my mother decided I was depressed, presumably because I rarely left the house, spent quite a lot of time in bed, read the same book over and over, ate infrequently, and devoted quite a bit of my abundant free time to thinking about death.
Handling:
Despite the tumor-shrinking medical miracle that has bought her a few years, Hazel has never been anything but terminal, her final chapter inscribed upon a diagnosis. But when a gorgeous plot twist named Augustus Waters suddenly appears at Cancer Kid Support Group, Hazel's story is about to be completely rewritten.
Min åsikt:
Jag blev förvånad över att jag inte grät till den här boken, fast samtidigt så är det väldigt sällan (typ aldrig) som jag gråter till böcker. Till filmen grät jag dock. Fast när jag läste klart den här boken så satt jag i en bil halvvägs ner till Skåne, från Stockholm så omständigheterna bidrog väl också lite till att jag inte ville gråta, speciellt inte i en bil med min pappa och syster som kanske börjat undra vad jag gråter för. Men slutet var ändå väldigt sorgligt och fast än det inte kom några tårar så grät jag på insidan, om man kan säga så. Något som jag tänkt på är att filmer många gånger oftare än böcker får mig att börja gråta, i biosalongen kunde jag som sagt inte hålla tillbaks tårarna, och jag tror att det beror på att filmer snabbt får en att ändra sinneshumör som att skratta, gråta eller hoppa till av rädsla (vilket aldrig händer med en bok). Jag inser nu att jag kanske får det att låta som att filmer är bättre än böcker men det är inte vad jag menar, jag menar att det finns både för- och nackdelar med båda delar. Jag älskar exempelvis att dra fram en bok på kvällen och ligga i sängen och läsa och jag älskar att det finns ett så stort urval av böcker(!!!) det finns allt för mycket som jag bara måste och vill läsa!! Men samtidigt så om jag hamnar i en lässvacka eller har för mycket att göra (som i år) då kollar jag hellre på en film istället eftersom det går så mycket snabbare och inte kräver så mycket av ens koncentration. Okej, jag känner att jag kom lite utanför ämnet nu, att recensera boken TFIOS.
Så i alla fall, språket i den här boken eller skrivsättet var väldigt lätt att läsa och jag älskar verkligen författarens sätt att skriva på! Jag funderar starkt på att läsa fler av hans böcker enbart på grund av det. Något som jag också älskade med den här boken, och som gjorde mig glatt överraskad, var när jag fick reda på att Hazel också är förälskad i böcker (som jag) och dessutom läst en bok, hennes favoritbok, om och om igen och att det sedan även drar in författaren i handlingen, för vem vill väl inte träffa författaren bakom ens absoluta favoritbok?! Seriöst jag tror att alla bokälskare drömmer om det. Däremot visar det ju sig vara en helt annan historia med det. Jag tänker inte avslöja något för er som av händelsevis varken läst boken eller sett filmen. Har du inte gjort det, så tycker jag att det är dags att sätta fart! Vad väntar du på!?
Quote:
"'I said I'm sorry, sir, but we don't speak, Swedish.'
'Well, of course you don't. Neither do I. Who the hell speaks Swedish? The important thing is not whatever nonsense the voices are saying, but what the voices are feeling.'"
Betyg: 4/5
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Andra böcker av författaren:
Etiketter:
John Green,
Penguin Books,
rebecca recenserar,
The fault in our stars
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Läste den på svenska. Den är verkligen otroligt bra!!
SvaraRadera