Rebecca recenserar: I det sista regnet

Titel: I det sista regnet
Författare: Janesh Vidya
Förlag: Bonnier Pocket
Rec-ex/vinst/present: Lånad av mormor
Sidor: 307
Serie: Nej
Utläst: 7/1-15






Bokens första mening: En liten by i södra Indien, vid Arabiska sjöns kust, smyckad av bakvatten och kokospalmer.

Handling:
En färgstark barndomsskildring från Kerala.
Berättaren är på väg tillbaka till sin hemby i Kerala i södra Indien. Det är strax före en våldsam regnperiod. Han minns sin uppväxt där hans älskade farmor var den som stod honom allra närmast. Under dagarna som följer sker händelser som förändrar hans syn på livet. Samtidigt väcks många känslor hos byns invånare, känslor som varit fördunklade under alltför många år.

Min åsikt:
Det här är vanligtvis inte min typ av böcker. Men jag tyckte ändå att det var en väldigt mysig bok, jag gillade beskrivningarna som författaren gjorde av karaktärerna och miljön. Handlingen blandas av dåtid och nutid, där tillbaka blickar speglar dåtiden genom huvudpersonens ögon som barn. Det finns väldigt många visa ord i boken och jag tycker framförallt att farmodern var en klok person.
Slutet var lite speciellt, men jag gillade det, det är inte ett slut som säger "så här slutar det" utan det är ganska öppet hur varje läsare upplever eller tolkar slutet. Därför tyckte jag också att boken överlag var väldigt intressant och det var ändå kul att gå lite utöver det vanliga och läsa en genre som jag inte alltför ofta kastar mig in i.

Quote: "På samma sätt som en fluga på ens nästipp ter sig enorm kan man uppfatta sina bekymmer som jättelika. Men håller man rätt avstånd till problemet ser man dess egentliga storlek."

Betyg: 3.5/5