Rebecca recenserar: 438 Dagar

Titel: 438 Dagar
Författare: Johan Persson & Martin Schibbye
Förlag: Filter
Rec-ex/present/vinst: Nej
Sidor: 363
Serie: Nej
Utläst: 31/5-15






Bokens första mening: Dödligheten bland världens journalister är i tilltagande.

Handling:
Den här boken skulle inte ha funnits om inte allt gått åt helvete. Natten till den 28 juni 2011 satte vi allt på spel när vi i skydd av mörkret korsade gränsen mellan Somalia och Etiopien. Vi ville undersöka hur den hänsynslösa jakten på olja drabbade befolkningen i den stängda och konfliktfyllda Ogadenregionen. Vi ville nå bortom flyktingberättelserna och larmrapporterna, och med våra egna ögon ta reda på sanningen.
  Fem dygn senare låg vi skjutna och blodiga i ökensanden.
  Men när det ursprungliga reportaget dog, tog en annan historia sin början. En berättelse om rättslöshet, propaganda och storpolitik.
  Efter en Kafkaartad rättegång dömdes vi till elva års fängelse för terroristbrott. Och vi var långt ifrån ensamma. I fängelset satt journalister och politiker som dömts på löpande band för att de inte hade gått i diktaturens ledband. Vår skildring av olja förvandlades till en historia om bläck.
  Vardagen blev en kamp för överlevnad i det ökända Kalityfängelset. På ett cementgolv bakom korrugerad plåt - i en värld av dödliga sjukdomar, misshandel och förtryck - skapade vi en vardag med hjälp av stenhårda rutiner. Fråntagna våra skosnören och vår yttrandefrihet försökte vi bevara det mest värdefulla som man har.
  Friheten att själv bestämma vem man är.

Min åsikt:
Jag kommer ihåg, i vintras, att jag satt på flyget ner till Kap Verde och flickan bredvid mig satt och läste den här boken. Och även om jag då satt och läste The Final Empire (som jag inte visste hur mycket jag skulle komma att gilla eftersom jag precis där och då påbörjat boken) tänkte jag "Den vill jag också läsa!". Så när jag, några månader senare, hittade den här boken på bokrean tvekade jag inte. Och det ångrar jag inte en sekund.
   Den här boken gillar jag starkt. Nog för att det är hemskt, det dem har varit med om, men jag fann det ändå väldigt fascinerande och gripande att läsa om hur deras kämparglöd aldrig försvann och om hur de fann det goda i tillvaron ändå. Det var också intressant att läsa om några av deras medfångars unika historier om varför dem var där, orättvisan speglade sig inte bara i våra två svenskars upplevelse utan även på de andra människorna där. Som tur var hittade dem folk att bekanta sig med och det blev som en gemenskap i fängelset där de kunde prata av sig. Det var väldigt rörande att läsa om det samtidigt som jag inte kan hjälpa att bli sur över hur sliriga och kreativa de som fångade Martin och Johan var, på alla möjliga vis när det gällde att hitta bevis för att sätta dit dem båda för terrorism. Något som borde ha blivit uppenbart, om inte med en gång, så åtminstone med tidens gång att de inte var inblandade i.
  Överlag gillar jag den här skildringen av händelsen starkt, boken levde verkligen över mina förväntningar och jag rekommenderar gärna andra att läsa den här boken.

Betyg: 5/5