Rebecca recenserar: Tre avtryck av himlen

Titel: Tre avtryck av himlen
Författare: CH Wahlund
Förlag: Affront
Rec-ex/vinst/gåva: Recensionsexemplar 
Sidor: 198
Serie: Katakrestrilogi #1-3
Utläst: 21/8-15







Bokens första mening: Skrivelse till Observatorieministeriet ang. observerade Hafgufa.

Handling:
Hafgufa utspelar sig i ett framtida Sverige där skrivmaskiner är dyrbart kontraband och där det mystiska havsmonstret Hafgufas uppenbarelser noggrant noteras.

Islatopia tar vid där Hafgufa slutar men flyttar handlingen från det vattendränkta landskapet in till de kontrollerande i maktens korridorer.

Den tredje neologismen avslutar trilogin och ställer frågan huruvida flykt överhuvudtaget är möjligt.

Min åsikt:
Det här är alltså en samling av alla delar i trilogin i en bok. Det intressanta är att ingen av delarna överstiger 100 sidor, så det är alltså en väldigt kort trilogi.

Jag började läsa den här boken med väldigt lite förväntningar, främst för att jag endast visste att det var i ett Sverige, som boken utspelar sig, där inga skrivmaskiner är tillåtna. Och när jag började läsa så fastnade jag ganska snabbt, anledningen, huvudpersonen, som inte har någon annan benämning än "jag",  äger en skrivmaskin och har ett väldigt intressant jobb. Handlingen börjar i ett framtida Sverige, året 2047 och framåt. Men världen ser inte alls ut som den gör idag eftersom det skedde en Omvälvning som dränkte stora delar av flera länder, vissa länder upphörde helt att existera, andra, som Sverige, krympte dramatiskt. Anledningen till Omvälvningen är endast något de kan fantisera om, och vissa teorier ledde fram till Hafgufa. Mer än så vill jag inte förklara där för då känns det som att jag avslöjar för mycket. I alla fall så ledde den här Omvälvningen så klart till att Sverige fick börja om från noll, därav uppstod en myndighet som vill hålla folket i schakt, Ministeriet.

Av de tre delarna i trilogin så fann jag den första, Hafgufa, vara min favorit, främst eftersom att vi där får lära känna det nya Sverige och folkets teorier samt om huvudpersonens yrke och hans kompanjon Malik. Därefter kände jag att det skedde mindre och mindre intressanta saker som fångade mitt intresse. Intresset att fortsätta läsa boken fanns kvar, men inte i lika stor grad som i början. Ändå, tycker jag att det här är en väldigt intressant och udda bok, på ett positivt vis. Framförallt skrivsättet bidrar till denna uppfattning. Skrivstilen i boken, antar jag, ska likna som att man har skrivit boken från en skrivmaskin från 1900-talet och skrivsättet är inte alltför beskrivande, där vissa sidor endast består av dialoger, därför är boken också väldigt lätt att läsa.

Även om jag tycker att första delen var bäst så gillar jag fortfarande boken väldigt mycket som helhet, det här är en väldigt unik bok och jag älskar böcker som inte är som andra och den här boken är verkligen sin egen.

Letar du efter böcker som faller under kategorin Dystopi men ändå vill ha något utöver det vanliga så borde du läsa den här boken som både har filosofiska inslag samt är skriven av en författare som verkligen vet hur man leker med orden. Därav kommer här ett citat som jag tycker om väldigt mycket!

Citat:
"Jag har vandrat i dessa kulvertar dagligen i nästan ett års tid, jag känner varenda krök, varenda skylt, varenda lins som iakttar mig. Jag vet vad de flesta dörrar döljer, vem som är vem och var, jag vet mer än jag borde om denna plats, men ändå dras vilsenheten åt kring min hals, sätter krokben för mig och leder mig på villospår."

Betyg: 4/5