torsdag 26 juni 2014
3x Bokrecensioner
Titel: Rekviem
Författare: Lauren Oliver
Förlag: Bonnier Carlsen
Rec-ex/vinst/present:
Sidor: 399
Serie: #3 i Delirium
Utläst: 1/3-14
Handling
Kärlek är en sjukdom.
Efter attentatet i New York har Lena och hennes vänner i motståndsrörelsen åter flytt till Vildmarken. Men uppror har blossat upp över hela landet och det går inte längre att gömma sig. Regeringsstyrkor försöker förgöra motståndsrörelsen en gång för alla.
Kärlek är ett brott.
Lenas barndomsvän Hana lever ett skyddat liv bakom murarna i Portland. De var en gång bästa vänner men lever nu i helt skilda världar. Hana har genomgått behandlingen mot Deliria och ska gifta sig med stadens mäktigaste man. Hennes liv borde inte kunna bli bättre, men under den perfekta ytan vilar en fruktansvärd hemlighet.
Regeringen kontrollerar allt.
Samtidigt för Lenas kamp henne allt närmare Portland, platsen där allting började. Något stort är på gång och motståndsrörelsen har ett viktigt uppdrag. Något som kan förändra framtiden för dem alla…
Skulle du ge upp eller kämpa emot?
Sista delen i Delirium-trilogin var en besvikelse för mig. Det var ett par månader sedan jag läste den och eftersom jag inte antecknat något (borde nog börja med det) från när jag läste den så kommer jag inte ihåg exakt allt jag ville skulle vara med i recensionen men jag kommer ihåg att slutet inte var något vidare. Handlingen i boken, kommer jag ihåg, flöt på hela tiden men det flöt på nästan lite för bra. Även om det skedde saker så skedde allt lite för snabbt för min sak. Och avslutningen var inget att hurra för. Det kändes mest som att författaren slängt ihop ett slut som skulle kunna passa i en disney prinsess saga. Och så levde dem lyckliga i alla sina dagar… Eller inte?
Men ha dock i åtanke att detta för det mesta är känslan jag nu har (3 månader) efter att jag läst boken.
Betyg: 2,5/5
Titel: Madeleine
Författare: Kate McCann
Förlag: Norstedts Förlag
Rec-ex/vinst/present: Nej
Sidor: 372
Serie: Nej
Utläst: 28/3-14
Handling
Vad händer när den värsta sortens mardröm blir sann, när ens barn försvinner spårlöst och inte kommer tillrätta? Kate McCann berättar sin historia om vad som hände kvällen när Madeleine försvann och de förtvivlade åren efteråt. Det är en berättelse som inte lämnar någon oberörd.
Den tredje maj 2007 försvann Madeleine McCann från ett hotellrum på badorten Praia Da Luz vid den populära portugisiska Algarvekusten. Hennes föräldrar, Kate och Gerry, hade lämnat sina sovande små barn i sovrummet medan de själva gick till en tapasrestaurang i närheten i sällskap med några andra par. Kate och Gerry skulle turas om att titta till barnen varje halvtimme, förutom Madeleine sov även deras tvååriga tvillingar Sean och Amelie i rummet. Redan efter andra vändan kom mamma Kate tillbaka skräckslagen: Madeleine var borta!
Madeleine McCann försvann veckan innan hon skulle fylla tre år. I maj 2012 är det fem år sedan. Men sökandet fortsätter och så länge hennes döda kropp ännu inte hittas lever hoppet om att hon ska återfinnas, någonstans, vid liv.
Madeleine, fortfarande försvunnen, ännu saknad.
En gripande historia om ett försvunnet barn och känslorna som kommer när det värsta som kan inträffa faktiskt inträffar. När jag läste denna boken kunde jag knappt lägga i från mig den och efter endast två dagar var den utläst. Visst har vi väl alla hört om 3-åriga Madeleine som försvann på en resa i Portugal, där hon varit med sin familj. Jag själv minns i grundskolan en kompis som hade ett arbete och redovisade om Madeleines försvinnande. Själv brydde jag mig inte så mycket men läste så klart nyheter om hennes försvinnande. Men så klart så börjar man bry sig och undra vad som verkligen har hänt henne, för sanningen är ju att ingen faktiskt vet. Boken handlar till stor del om Madeleines försvinnande men det handlar också om det viktigaste, vad som hänt efter Madeleines försvinnande, hur föräldrarna fortsatt att kämpa mot alla odds för att dels försöka hitta sin dotter, dels för att försöka få folket på deras sida i det fortsatta letandet.
Betyg: 4,5/5
Titel: Expeditionen: Min kärlekshistoria
Författare: Bea Uusma
Förlag: Norstedts Förlag
Rec-es/vinst/present: Nej
Sidor: 307
Serie: Nej
Utläst: 1/5-14
Handling
11 juli, 1897. Ingenjör Andrées polarexpedition lyfter i en vätgasballong, på väg mot Nordpolen. Trettiotre år senare hittas resterna av deras sista läger på en öde glaciärö. I de tättskrivna dagböckerna kan man läsa hur de, efter bara några dagars luftfärd, blivit tvungna att nödlanda på packisen och hur de i månader försöker ta sig till fast mark. Tre män, med minimala kunskaper om arktiska förhållanden mitt i en vit mardröm. När de stiger iland på Vitön upphör plötsligt alla anteckningar.
I snart hundra år har polarforskare, journalister och läkare försökt lösa gåtan. Vad hände egentligen på ön? Varför dog de tre expeditionsmedlemmarna, trots att de hade stora mängder proviant, varma kläder, lådvis med ammunition och tre fungerande gevär?
Bea Uusma, läkare och författare, bestämmer sig för att ta reda på svaret. Hon gräver i arkiv och i polartrakternas permafrusna jordlager. Hon reser till Nordpolen med isbrytare och över packisen med helikopter. Hon tillbakavisar vedertagna teorier och finner helt nya bevis. Historien om världens mest misslyckade expedition rymmer laboratorieprov, söndervittrade dagbokssidor och ett stulet revben i ett vadderat kuvert på ICA Dalagatan. Men det här är också en berättelse om Bea själv. Varför blir en ovanligt bekväm person, som hatar att frysa, besatt av en hundra år gammal polarexpedition och ägnar sitt liv åt att följa i dess igensnöade fotspår? Ständigt på rätt plats, men i helt fel tid.
Det var väldigt intressant att läsa den här boken och om expeditionen som gick så fel. Jag tvekade länge innan jag köpte boken, den var ju på bokrean i år men jag kände ändå att den var för dyr. Jag visste ju dock att "rea på rea" brukar komma några veckor efteråt och då köpte jag den under hundralappen. Men det var verkligen ett kap. Jag låg som fastbunden i soffan i två dagar och sedan var även den utläst. Bilderna i boken var dessutom ett plus då man kan få en "verklighetskänsla" till historien också. Annars förblir det mest en historia som är orimlig att föreställa sig, men med bilderna fick åtminstone jag en känsla av att det verkligen har inträffat för mer än hundra år sedan. Även om det var intressant att läsa om Bea Uusmas funderingar och att få se det ur hennes synvinkel så hade jag velat veta vad som verkligen hände på den där expeditionen, hur de dog. Det är något som jag tycker fattas men i och med att detta inte är någon påhittad historia så får jag nog bara acceptera att min nyfikenhet inte kan stillas denna gång och inse att det inte med säkerhet går att säga.
Betyg: 4/5
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar